Valfeber

Så här i valspurten 2022 är det närmast olidligt att känna maktkampen om bildningen i landet in på bara skinnet. Maktkampen mellan den statliga sfären och familje-sfären. Vilka personer ska få bestämma mest över den nya generationens utbildningsvägar? De som företräder staten eller de som företräder familjen? Idag vilar en stark bestämmanderätt hos familjer och elever. Men vissa partier talar med schwung om att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen”. Det är så att man får kalla kårar mitt i valfebern.

Det är naturligtvis viktigt också ur folkhälsosynpunkt att familjer med barn och ungdomar i skolåldern mognar i sitt ansvar för barnens framtid. Vi vet att inte alla familjer orkar och kan vara det stöd för barnen som de behöver fullt ut, och att det därför kan kännas skönt om någon annan (t ex stat eller kommun) väljer åt en – men det är inte så man mognar i sitt föräldraansvar. Vi växer alla när vi antar en utmaning. Låt oss uppmuntra föräldrar att orka! Vi lever i ganska tuffa tider på många sätt.

Mitt i juli – precis när regeringen kommit med sin valfebriga proposition om etableringsstopp för skolor med konfessionell inriktning – kliver Sveriges ärkebiskop Antje Jackelen in i debatten och sågar förslaget. Hon skräder inte orden när hon säger att ”Ministern vilseleder om skola och religion”. Det kändes som en frisk fläkt. Om du inte har sett den artikeln kan du hitta den här: Antje Jackelén: Ministern vilseleder om skola och religion | SvD Debatt

Det Sveriges barn och unga behöver i skolan är ett lugnt och stilla samspel mellan hemmet, skolan och kyrkan (Tänk på att en majoritet av befolkningen är med i något samfund). Alla behöver en moralisk kompass på insidan. Så kan trygghet skapas i en mycket orolig värld. Då kan man inte begränsa samtalet om existentiella frågor. Vare sig man väljer att bevara sin tro eller överge den för en annan livshållning – behöver man förstå att det är det man gör. Och kunna ge en förklaring till varför man väljer som man väljer. Alldeles särskilt i valtider. Så man inte själv drabbas av valfeber.

Rösta rätt på söndag! 😉

Barns rätt och rättigheter

Barnen i Sverige har många rättigheter – som också Sverige klarar av att leverera till varje barn i hög grad jämfört med de flesta länder i världen. Men att alltför tidigt och alltför tungt lägga skyldigheter på barn det vill vi inte göra. Livets alla ansvar och plikter kommer till dem vartefter. Låt dem få leka så länge de vill leka, tycker vi.

Nu har äntligen Barnkonventionen blivit svensk lag – så att alla lagar och även grundlagen i Sverige måste underordnas – åtminstone tolkas i ljuset av – Barnkonventionen. I den talas det i artikel 6 om att ”Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas fysiskt, psykiskt, andligt, moraliskt och socialt.” Om jag ska sätta betyg på hur Sverige (och svensk skola!) har lyckats ge alla barn dessa rättigheter skulle jag sätta höga betyg på fysiskt och socialt, lite lägre betyg på psykiskt och allra lägst på moraliskt och andligt. Alltså blir min slutsats att det främst är på det andliga och moraliska området Sverige behöver lyftas. Liksom på det ekonomiska området för de som lever i fattigdom.

Barns rätt till andlighet betyder att barn har rätt att själv välja fördjupning och utforska alla de andliga föreställningar som kommer barnet till livs. Så att barnet kan bevara sitt hopp i svåra tider, sin kärlek i motstånds-tider och sin tro i förföljelse-tider. När mamma och pappa är borta – och man mognar i sitt liv – fortsätter man att följa den inre kompass man – förhoppningsvis – fick med sig i unga år. ”Vänj den unge vid den väg han ska vandra…” Ords 22:6.

Varje barn har också rätt till sammanhang. Detta är en fullständigt naturlig självklarhet. Man föds in i en familj. Den familjen har ett visst sätt att se på livet och verkligheten. Det blir man präglad av under de första åren. Det är också där den allra största mänskligt möjliga tryggheten växer. Om familjen lever med en tro kan det hända att man finner sin allra största trygghet i Gud. Barnet har rätt till kulturen, traditionen och religionen som finns i familjen där man föds.

Jag citerar och markerar vissa ord med fetstil. Barnkonventionen: ”Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.” (14) ”Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Dessa ska låta sig vägledas av vad som bedöms vara barnets bästa. (18) och ”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning.”(28) samt ”I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör ett urfolk ska ett barn som tillhör en sådan minoritet eller ett sådant urfolk inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk. (30) I konventionen om civila och politiska rättigheter talas det särskilt om ”rätt till föräldrars ledning av barn”.

Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse ska respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter. (14)

Alltså måste friheten att välja t ex en kristen skola finnas kvar i vårt land även efter valet. De kristna skolorna ska varken begränsas eller förbjudas. Tvärtom borde de uppmuntras, men det är kanske lite för mycket begärt av förbudspartierna. Rösta inte på dem på söndag!

Kram!

Oro för Sveriges barn och unga

Det finns en genuin och verklig oro för framtiden i Sverige – hur kommer den att se ut för landets barn och unga? Det är mycket skjutningar i Sverige nu, fler hittills i år än under hela förra året. Vad beror allt detta våld egentligen på? Kommer kriget att närma sig även svenska kuster? Hur kommer naturen och miljön må framöver? Och hur kommer den andliga/psykiska och sociala miljön att te sig?

Våld och skjutningar beror förstås på en djupgående brist. Det fattas någonting väsentligt i hjärtan och hjärnor. Vad fattas hos dem som åker från Sverige för att kriga med IS (mer än 300 personer!), de som kastar sten på polisen och de som handlar med droger och skjuter ihjäl sina tidigare vänner för sin egen plats på drogmarknaden? Vad fattas hos det barn som mobbar ett annat barn?

Om jag ska försöka formulera svaret i en enda mening får det bli denna: brist på kärlek, kommunikation och funktion i familj och skola. Hållbara, trygga och fungerande familjer och skolor skapar inte kriminalitet – utan laglydiga, duktiga och kunniga medborgare som vill resa ut i världen för att betjäna den (inte utnyttja den). ”Ge sitt bästa i ansvarig frihet”, som det heter i Läroplanen.

Det som fattas är ett gott omdöme – som egentligen bara kan tränas fram i kärlek och trygghet. Det här är antika kunskaper som bekräftas av modern hjärnforskning. Hjärnans utveckling påverkas hos en växande människa också utifrån vad man får vara med om, vilka erfarenheter man får göra tidigt. Det kallas epigenetik. Exempelvis kan stress och trauman vara skadligt för hjärnans utveckling.

För min egen del räcker det gott att läsa de urgamla skrifterna och känna hur Gud Faders kärlek strömmar igenom mig. Då mår jag så ”oförskämt” bra! Och känner att min hjärna fungerar!

De delar av svenskt skolväsende som inte vill ha med Gud att göra borde åtminstone vända sig till den klassiska dygdetiken och förstå att hjärta och hjärna mår bra av kärlek, glädje, frid – trohet – och sist men inte minst: återhållsamhet. Men kommer Sveriges barn och unga att få del av detta i framtiden?

Det är bäst att inte lyssna på de som ropar på förbud för än det ena och det andra. Det är mycket svårt att lära någon något genom en straffpedagogik. Det blir aldrig bra. Nej, tillbaka till kärleken och sanningen.

Och rösta nu på söndag inte på ”förbuds-partierna”!

Religionsfriheten misshandlas – i valtider

Religionsfriheten misshandlas i Sverige av Regeringen, SVT och av Flens kommun. Det sker särskilt i valtider för att man tror sig vinna röster på det. Men Religionsfriheten finns till för att skydda små, ömtåliga och sårbara individer och familjer ifrån alltför stora, starka och klåfingriga stater och myndigheter.

Så här lyder grundlagen i Sverige: ”Var och en tillförsäkras gentemot det allmänna… religionsfrihet (min fetstil).” Med ”det allmänna” menas i Sverige stat, kommun och myndigheter. Det menas inte ”gentemot föräldrar/familjer”! Religionsfriheten fungerar i världen som den allra första och mest grundläggande mänskliga rättigheten. Att få tänka, tycka och tro själv gentemot alla allmänna auktoriteter – inklusive kyrkan och staten – är varje individs privilegium.

Religionsfriheten kan – överallt där den förstås och praktiseras – lära oss att leva med våra allra djupaste olikheter. Religionsfriheten bygger på så sätt fred i världen – med utgångspunkt i individer som tar ansvar för att ge religionsfrihet till – också till dem som har andra övertygelser än en själv.

Hur svårt kan det vara? Jag lyssnar på dig – tills du känner dig lyssnad på. Och du lyssnar på mig – tills jag känner mig lyssnad på. Vi tar del av varandras djupaste existentiella tankar och livsberättelser. Sen tar vi varandra i hand som vänner och vandrar vidare på våra olika vägar. Och möts förhoppningsvis snart igen och tar en lunch ihop. Livet är en fest (utom när det känns som pest)!

Regeringen misshandlar religionsfriheten genom sin proposition om etableringsstopp för just konfessionella skolor. Vad de kristna skolorna gjort för ont för att förtjäna nedstängning kan varken förklaras eller bekräftas. Det enda man kan komma med är en ”guilt by association” över religionsgränser. Man vägrar se skillnad på religioner och världsbilder. Allt ”konfessionellt” ska nu stängas ner. Det är frustrerande.

Sveriges Television (SVT) misshandlar religionsfriheten genom sin senaste serie ”Skola för Guds skull” där 10 tidigare elever vid någon kristen skola träder fram och berättar hårresande negativa upplevelser av religion. Elevernas berättelser förtjänar verkligen att tas på allvar (och det gör vi i det Kristna Friskolerådet!). Alla de andra 10.000 elever som idag går på skolor med kristen inriktning – och som vittnar om hur de lyfts av atmosfären på sin skola – får inte komma till tals i serien. Inte heller deras föräldrar som ibland rörs till tårar av tacksamhet. Så otroligt många fler konfessionella inslag är lyftande för elever – än nedbrytande. Varje negativt konfessionellt inslag plockar vi bort – var så säker. Det är frustrerande att religionsfriheten så ofta tolkas enbart som ”frihet från” religion.

Flens kommun misshandlar religionsfriheten genom att kräva av en liten kristen förskola att man ska plocka bort alla konfessionella inslag. Trots att föräldrar valt just detta. Bort med bibelsamling, tackbön vid maten och varje spår av kristen konfession. Barnen ska tillförsäkras frihet från sina föräldrars religion! Inte så som det står i grundlagen – var och en tillförsäkras frihet ”gentemot det allmänna”! Det är frustrerande.

Vi som lever med vår religionsfrihet och med glädje delar den med andra oavsett vad de tror – ja, även om våra egna barn skulle välja en annan livshållning än oss själva – vi får fortsätta att odla vårt tålamod för att – en vacker dag – alla ska förstå att älska sin nästa som sig själv är vägen till fred på jorden.

Religionsfriheten kan misshandlas, men kan aldrig dö.

Gud välsigne Regeringen, SVT och Flens kommun!

Motståndare till fri bildning

Jag mötte dem i Almedalen i veckan som gick. Och vi har sett och hört dem väldigt många gånger genom media. Motståndarna till verkligt fri utbildning – på objektiv judisk-kristen grund. Den viktiga friskolereformen i Sverige – som i år firar 30 år – öppnade för en högst väsentlig maktförskjutning – från staten till elever och familjer. Nu vill motståndarna till fri bildning återföra makten från familjerna till stat och kommun. Det kallas för att ”återta den demokratiska kontrollen”. Riktigt otäckt – när förslagen begränsar familjers valfrihet.

Särskilt smärtsamt är det förstås när attackerna mot våra relativt små välfungerande kristna skolor kommer ifrån dem som vet bättre och som egentligen borde beskydda friheten på utbildningsområdet.

Det är makten över bildningen som står på spel – enligt forskare som Carl Heath på RISE (Research Institute of Sweden). Ska makten ligga hos föräldrar och elever att själva välja utbildningsväg – eller ska den ligga hos staten? Det senare innebär i praktiken att några få ”yrkestyckare” bestämmer åt andra människor hur de ska utbilda sig.

”Det känns som Nordkorea, Kina och andra diktaturer”, sa Hans Eklind (KD) i debatten. Motståndaren Isabel Smedberg-Palmqvist (L), skolborgarråd i Stockholm, suckade och menade att hon inte kunde förstå att vi inte ville ”bara plocka bort” att vara konfessionella människor. Vi svarade att det är en del av vår allra djupaste identitet – och det är inte så enkelt att förneka. Troligen inte hälsosamt heller. Man måste få vara en fri kristen person också i svenskt utbildningsväsende – även in i framtiden.

Du som är en bedjare – låt oss vara bedjande nu under valrörelsen – att dessa tokerier inte vinner genomslag i Sverige – utan att bildningen får vara fortsatt fri.

Mina får känner mig

Det är ett privilegium att bli kallad får – när det är självaste Jesus som talar. Då betyder det ju helt enkelt att vi är erkända av Honom till att vara med i den gode Herdens gäng. Hans avsikt är att ”fullkomna er i allt gott så att ni gör hans vilja”. Det finns inget mörkt, ont eller ”giftigt” i detta – nej, det är bara ljus och kärlek! Vilken trygghet att få vara Hans får.

”Mina får känner mig liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern.” Med de orden tar Jesus det hela ett steg till och förklarar att på samma sätt som Fadern känner Sonen och Sonen känner Fadern – så känner vi Honom – Herden – Sonen. Detta kännande är helt imaginärt/andligt – i djupet av vår ande känner vi ”vår själs herde och vårdare”. Vilken trygghet!

Bejaka detta i ditt hjärta: Han säger att jag känner Honom! Låt all osäkerhet och alla tvivel sköljas bort i Hans närhet – i den gode Herdens närhet. I din egen stund med Honom. Den allra mest omtyckta psalmen – all time high över hela världen – är Psalm 23 – ”Herren är min herde, mig ska inget fattas…” Läs den – och be den – idag.

Heb 13:20-21; 1 Joh 1:7; Joh 10:11-16; 1 Pet 2:24; Ps 23:1-6

Palmsöndagen – vilken enorm glädje!

Jag hoppas att du vill få en glimt av den enorma glädje som skulle kunna välla fram över mänskligheten – genom Palmsöndagens händelser och budskap! (Palmsöndagen inföll 2022 den 10 april.) Låt mig förklara.

Jesus rider in i Jerusalem. Folket jublar och ropar Hosianna, skär kvistar från träden och lägger framför Jesus där han rider in i staden och går in i dess tempel. Om denna händelse inte vore så sprängfylld med symbolik – betydelsefull för oss – kunde den avfärdas som ett i den långa raden av politiska eller religiösa jippon som vår värld sett alldeles för mycket av.

Lite förklarande bakgrund: Jesaja beskriver ”Herren Gud har gett mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att hjälpa den trötte med mina ord. Han väcker varje morgon mitt öra, väcker det till att lyssna som lärjunge. Herren Gud har öppnat mitt öra… Herren Gud ska hjälpa mig… Även om han vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, ska han förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud.”

Psalmisten – och hela folket – ber ”Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.” Snart brister de ut i lovsången ”Detta är dagen som HERREN har gjort, låt oss jubla och glädjas idag! O, HERRE, fräls! O, HERRE, ge framgång!…” Vilket tryck i lovsången!

Paulus förklarar hur vi får fred och frid med Gud. ”…och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet”, säger han och visar oss en ”rondell” av goda karaktärsdrag Anden ger oss som en gåva – genom dessa ord: Hopp – Glädje (mitt i lidande) – Tålamod – Fasthet – Hopp.

Det ger mig denna bild av Palmsöndagen: Jesus banar väg – för en ström av livgivande ord och goda gärningar ifrån himmelen – genom det tempel han rider in i och välkomnas i… det kräver säkert också sin förklaring…

Under Gamla Testamentets tid såg man på ORD från GUD som något man ”längtade och trängtade” efter. ”Jag öppnar min mun och flämtar, för jag längtar efter dina bud.” Det är inte många som ens kan förstå ett sådant ord idag, men för alla dem som gör det – öppnas rättfärdighetens port och himmelsk glädje bryter ut. Meningen är att vi alla blir vittnen. Överallt. I hela världen. Vittnen om Hans Härlighet…

Luk 19:28-40; Jes 50:4-10; Ps 118:19-29; Rom 5:1-5; Ps 119:131

Att hantera synd, frestelser och eländes elände

Prövningar, frestelser, svårigheter och lidanden av allehanda slag kommer till oss betydligt oftare än vi skulle vilja. Och vi tvingas att hantera allt – vare sig vi tycker att vi klarar av det eller det blir övermäktigt. Tyngden av utmaningen blir inte mindre när vi förstår att det kan bli långdragna konsekvenser hur vi än väljer att göra.

Genom Ukrainakriget förstår vi att många folk utsätts för betydligt värre prövningar än vad vi i Sverige vanligtvis utsätts för. Vi har inte varit i krig på mer än 200 år (officiellt!). Det är givetvis jättebra – vi har lärt oss att bygga fred. Men det har också gjort oss mottagligare för andra typer av prövningar och frestelser – såsom bekvämlighets-, njutnings- och underlåtenhetssynder.

Alla människor i hela världen kallas av ”Fader vår i himmelen” till räddning från synd och ondska och behöver därför lära sig att hantera synderna, prövningarna och frestelserna – både för sin egen och andras skull. Det är en allmängiltig kallelse, den är inte riktad bara till troende människor. Det sägs om alla människor att vi är skapade till Guds avbild, för att vara lika Gud. Hur det går med den saken får vi fundera på var och en – inför Guds ansikte.

En växande mängd av unga människor förstår idag att ta ansvar för och följa sitt samvete, sin egen inre etiska kompass. Men det bör inte bli alltför individualistiskt. Det går till exempel inte att undkomma en frestelse genom att nonchalant sluta kalla synd för synd. Tyvärr är ordet synd bortsuddat från den politiska och mediala korrektheten så folk förstår ordet synd som något attraktivt och många förstår inte att synden alltid skadar. Olyckshändelser, skador och plågor kommer givetvis till oss på många andra sätt än genom synd. Men oavsett vad så måste vi hantera situationerna – och vad behöver vi då? Tips ifrån högre ort?!

Vi kan hantera det svåra och onda i livet med eller utan Guds Ord. Det gör all skillnad i världen om vi har Guds Ord och fattar att det är det vi har – eller inte. När Guds Ord upplyser vårt samvete och alltså är ”ett ljus på min stig” är det betydligt lättare att hitta rätt i snårskogen.

En bild som pedagogen och aposteln Paulus använder sig av är den andliga vapenrustningen med sina delar – hjälmen, skorna, bröstskölden, bältet, skölden och svärdet. Varje del kräver sin eftertanke och bön för att vi ska kunna ”stå emot på den onda dagen”, d v s när det onda knackar på hjärtats dörr. I allt som kan hända en människa finns det en vägledning från Guds Ord.

I svåra tider gör vi väl i att vara bedjande så att vi öppnar oss för maximal vägledning och nåd ifrån Herrens sida. Så låt oss be med kung David i Psalm 25: ”ingen som hoppas på dig ska bli besviken… led mig i din sanning… Hans själ ska vila i det goda… HERREN är förtrolig med dem som vördar honom… hans förbund ger dem kunskap… han drar mina fötter ur nätet… Bevara min själ och rädda mig, låt mig inte bli besviken, för jag flyr till dig. Låt oskuld och ärlighet bevara mig, för jag hoppas på dig…” Låt oss också be med Jesus: ”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda.”

Ps 119:105; Ef 6:13; Ps 25; Joh 17:15

Den kämpande tron

Man kan förstå rubriken som att tron kämpar med sig själv eller med sina tvivel – som att tron är ”en tynande veke” – som Herren visserligen inte ska släcka, men som ändå är väldigt svag. Det kan vara nog så viktigt perspektiv att bearbeta när det behövs, men jag är dock helt övertygad om att det inte främst är det perspektivet som den helige Ande vill få fram i vår tid. Gud vill att vi ska se hur tron är en kämpande kraft som vinner seger i allehanda omständigheter – ”Mitt igenom vapnen störtar de fram utan att hejdas”, typ.

Tron – i våra hjärtan – kämpar inte med sig själv utan med synd, frestelser och prövningar. Vi kämpar tillsammans med tron. Vi får styrka ifrån tron. Tron bär oss i den kampen. I och genom tron kämpar vi med alla de utmaningar ”människor får möta”. Tron – själva trons förening med Jesus här och nu – blir en väldig kraft till att ta sig igenom – uthärda – besegra – svårigheter och utmaningar. Om vi så dör på kuppen går vi igenom till andra sidan.

Mänskligt sett är det lätt att ge upp – Elia lade sig under en ginstbuske och önskade sig döden – och alla våra egna trauman, misslyckanden och synder kan jaga oss så att vi blir dödströtta av allt motstånd, utifrån eller inifrån. Men det finns bara en sak att göra för att vi ska ”vinna” genom trons kraft: Fokusera på löftena. Be bönen: ”I dina händer överlämnar jag min ande”. Och sedan följa visheten som kommer.

En prövning kommer för att testa och pröva dig – om du ”har vad som krävs”. En frestelse kommer för att locka och dra dig åt fel håll. Synden kommer för att föra dig ett steg närmare döden. Så allt detta händer för att pröva ditt tålamod och din uthållighet. Det är inte roligt!

Ett ord som hjälper oss i svåra tider och stunder är ”Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.” Det finns alltid en utväg, alltid en lösning.

Vi vill ibland inte ens höra en del ord som ”ta dig samman”, ”skärp dig”, ”tänk positivt” – det kan låta alldeles för käckt och hurtigt. Ändå är det exakt vad vi måste göra. Fokusera! Den förlösande idén med lösningen – ordet från Gud som visar vägen – kan komma som en blixt från en klar himmel – eller som en stilla susning. När det händer har vi hittat lösningen och ser vägen framåt. Kanske att vi stapplande fortsätter att hanka oss fram – eller glada i hågen fortsätter vi sjungande att gå vår väg. Hur brukar det vara för dig?

Låt oss ropa med det ukrainska folket – och många andra som har det förfärligt: ”I dina händer överlämnar jag min ande”. Den bönen bad Jesus själv där han hängde på korset. Och Gud tog honom igenom döden – till uppståndelse och liv.

”Ur djupen ropar jag till dig, HERRE… Jag väntar på HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord”. Ifrån bönen Fader vår har vi bönen ”Inled oss inte i frestelse” men i grundtexten blir det något klarare: ”I frestelse inte låt oss falla”. Jesus bad till sin Fader: ”… du ska bevara dem från det onda”.

Jes 42:3, Joel 2:8, 1 Kor 10:12-13, Ps 31:6; Ps 130; Matt 6:13; Joh 17:15

Genom allt – vinner kärleken!

Alla folkslag på jorden lever med en längtan efter att älska och vara älskad. Det blir mer uppenbart genom personligheter som har förmågan att prata om det. De som inte kan prata om och har svårt att visa kärlek försöker hitta andra vägar att uttrycka sitt behov av att bli ”lyssnad på”. ”Jag hoppas att jag blir hörsammad”, sa Rysslands president Putin igår.

Världens makter rasar och bävar. Det pågår en enorm brottningskamp mellan ideologier och nationalismer av olika slag i våra dagar. Det är verkligen en oro och en plåga med krig och stridigheter. Det jag skulle vilja viska i Putins öra är: Din kyrka är inte med dig i det du gör nu. Ditt folk tycker inte om vad du gör. Även ryssarna längtar efter att älska och vara älskad.

Jesus visar vägen genom alla svårigheter, plågor och lidanden som kan drabba människor – inte ”att lägga sig ner och dö” och sen är det slut – utan att som vetekornet falla i jorden och dö och sedan uppstå till att vara fler vetekorn! Genom allt vinner kärleken och livet!

Drottning Ester klev fram i en ytterst farlig tid för sitt folk – med fara för sitt eget liv – och räddade genom sin tro – det judiska folket från att förgöras den gången.

Låt oss be med i Davids bön – för Ukraina och folken runt omkring – och för våra barns utbildning och framtid: ”HERRE, hör min bön, lyssna till mitt rop om nåd! Jag ropar till dig på nödens dag för du kommer att svara mig. Ingen bland gudarna är som du, Herre, inga gärningar är som dina. Alla folk som du har gjort ska komma och tillbe inför dig, Herre… Visa mig, HERRE, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.”

… och i Herrens egen bön: ”Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig… kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem”

Joh 12:20-33; Est 4:12-17; Ps 86:5-11; Joh 17:24-25