Vägen till korset är inte bekväm men den tar oss framåt

Man kan inte säga att det är bekvämt att vara en lärjunge till Jesus. Man kan inte säga att man ’hänger på ett tag’ bara för att det är kul. Inte heller för att man vinner så mycket på det heller – i människors ögon. Vinner på det gör man ju mest i den andliga världen – i Guds ögon – vilket i och för sig inte vill säga lite.

Jag vet att någon vill säga emot mig och säga att när kristendomen och makten var i symbios kan man tänka sig att vissa maktmänniskor bekände sig till kristen tro bara för att själv få stiga i graderna. Till det vill jag säga att då går man inte korsets väg.

Korsets väg innebär i praktiken att dö ifrån sig själv och sitt eget. Och just den biten kommer aldrig att kunna kallas bekväm. Det innebär även att kunna erkänna att man hade fel eller gjorde fel, liksom att man rent generellt faktiskt kan ha fel. Och att säga ’förlåt mig’, så ofta det behövs. Och att kunna kliva av från maktpositioner, lägga ner sina vapen och ge bort av det man äger. Det här är ganska svårt och obekvämt för de flesta människor. Men om man går i kyrkan får man en viss träning i detta att bekänna sina synder – och lägga dem bakom sig. Man tränas också i att vara generös mot andra och leva mer för andra än sig själv.

När Jesus rider in i Jerusalem hälsas han först av jublande skaror. En vecka senare är han korsfäst. Det borde, bland mycket annat, lära oss att inte söka bekräftelse från människor, utan från Gud. I tidens längd kommer Jesu hållning att vinna i hela världen – övertygad och ödmjuk, samtidigt…

Jesus ”fick del av kött och blod”, d v s han kom i en mänsklig kropp och kunde därför frestas, prövas och utsättas så som vi människor frestas, prövas och utsätts för saker. Och därför kan han vara barmhärtig mot oss – eftersom han vet hur det är. Och eftersom hans väsen är ren kärlek.

På Moses tid började man fira den allra första påsken/det osyrade brödets högtid. Den syftar till samma sak: att onda tankar och gärningar ska rensas ut ur våra liv – av oss själva men med Guds hjälp. Inget av surdegen fick finnas kvar under 7 dagar…

När den första planen inte nådde hela vägen fram när det gällde att göra helgon av folket sände Gud sin Son för att ge Honom som vägledning för tanke, tal och gärning. Jag tror att vårt gemensamma vittnesbörd måste bli att det går lite lättare nu att omvända sig och ändra sig, med Guds hjälp, men det är fortfarande inte helt bekvämt, eller hur?

Låt oss be med Psalmisten: O, HERRE, fräls! (Hosianna-ropet) O, HERRE, ge framgång! Alltså framgång för Hans Ord genom våra liv.

Med Jesus kan vi be – när livet känns svårt – när allt är som värst –”jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen” och ”bevara dem från det onda”.

Mk 11:1-11; Heb 2:14-18; 2 Mos 13:6-10; Ps 118:19-29; Joh 17:19, 15

Gud är mäktigt verksam genom vanliga människor

När vi tänker på ”Guds mäktiga verk” går våra tankar ofta åt mirakelhållet. Men idag vill jag fokusera på hur Gud är mäktigt verksam genom vanliga människor varje dag. Vi söker gärna det sensationella och överraskande, men Gud är oftare verksam i den stilla vardagen.

Jesaja profeterar om Immanuel – ett av Herrens namn, som betyder Gud med oss. Jesus själv ber för oss med orden ”jag i dem och du i mig”. Det här syftar till Guds viktigaste och mäktigaste verk i mänskligheten – att vi ska bli präglade av Himmelrikets karaktär och väsen, att vi ska få våra sinnen skärpta genom Andens närvaro och verksamhet och att vi ska få kraft att helhjärtat betjäna de världar vi rör oss i. Detta är Guds allra mäktigaste verk – att uttrycka sig och Himmelriket genom vanliga människor, från början födda i synd…

När ängeln besökte Maria med budskapet om att hon som 15-16-17-åring skulle ”föda Guds Son” var det naturligtvis chockerande. Men hon svarar bara: ”Jag är Herrens tjänarinna. Ske med mig som du har sagt”. På ett sätt kan även detta kallas ett mirakel – att en människa gensvarar så villigt och snabbt på ett Guds tilltal. Men det blir allt vanligare i världen idag. Det pågår – de facto – väckelse på jordens alla kontinenter.

Gud är mäktigt verksam genom att, med sitt Ord och sin Ande, förändra våra tankemönster och våra beteendemönster. Det sker ibland snabbt – ”hans ord går ut med hast” – och ibland långsamt – ”han ger dina gränser fred” – men det allra underbaraste är just detta att Guds kraft verkar mäktigt i oss. Varje dag. För den som vill.

Kärlekens alla goda frukter… Gudomlig vishet, motivation och urskiljningsförmåga… Himmelsk tjänstvillighet – som Maria…

För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig”, skrev Paulus. Jag är 100 procent säker på att Paulus inte fick monopol på den erfarenheten. Vi kan alla få nåden att göra den erfarenheten. Låt oss ödmjukt och trosfyllt be om att få göra den erfarenheten igen och igen…

Jes 7:10-14; Joh 17:23; Luk 1:26-38; Ps 147:15, 14; Kol 1:29

Att leva av livets bröd – och rädda världen!

Vi är kallade av leva av ”allt som utgår från Guds mun” – det vill säga av allt vår Fader i himlen faktiskt säger. Han ger oss Livets bröd – sitt eget Ord – att leva av alla dagar så länge vi lever här på jorden. Det ger oss kraft att medverka i den stora räddningen av världen. Vi kan göra gott mot vår nästa. Vi kan älska så som vi själva blivit älskade av vår Far.

Vi läser om hur Jesus tar emot 5 kornbröd och 2 fiskar från en liten pojke. Han ser upp mot himmelen och välsignar gåvorna. Det delas sen ut till 5000 män! Alla blir mätta och det blir 12 korgar med bröd över! Vilket överflöd utifrån det lilla!

Gud ger oss något som vi kan leva av – men som växer och blir större när vi ger det vidare till andra – för att mätta behov i andras liv. Om vi nu främst fokuserar på just Orden från himmelen – kan vi se en väg där också vi ger hela vårt liv i tjänst för andra. Löftet från Gud är att det blir mer när vi ger. Kärleken växer när vi delar med oss av den. Våra gåvor (talanger) växer i duglighet och skicklighet när vi betjänar andra med dem.

Paulus säger att ”Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till allt gott verk. Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga hans rättfärdighet består för evigt. Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att , hans ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd Detta kan vara och bli både din och min livserfarenhet.

”De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda”

Vi behöver ”food for thought” – mat för tanken och själen varje dag. Vi behöver, för varje situation vi hamnar i, ett Ord från Gud. Vi lever ju av det – och det är vad världen behöver. Har vi fått ett sådant Ord på morgonen kan vi dela ut av det hela dagen.

Utan Ord från Gud tappar vi kraft och blir alltför svaga. Vi kan bli ”som en äggsjuk höna”, helt rastlösa. Vi måste få tag på nåt som vi kan bära i vårt hjärta – för annars har vi ingenting att ge. Det är de eviga Orden som kan fylla de eviga behoven. Den eviga visheten kan fylla det eviga behovet av vägledning.

”…för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått…” Här behandlar Jesus Orden han fått från sin Far som något oerhört värdefullt – som Livets bröd.

Det enda vi behöver göra är att vända vår ande och vårt sinne till vår Far – så ger Han oss genom bönen precis vad vi behöver – också för att kunna ge något eller kanske mycket – för att kunna uttrycka något Gudomligt – till andra. Så räddas världen.

Joh 6:1-15, 2 Kor 9:8-10, Ps 107:1-9, Joh 17:8

Kampen mot ondskan

Kampen mot ondskan rasar vidare över hela världen och genom alla tider. Det är bara det att den intensifieras i våra dagar, kan man tycka. Det blir i sig självt ett tecken på att tiden går mot sitt slut. Men den som tror kan vara trygg igenom allt som händer. Genom tron förstår vi att allt kommer att sluta väl – även om vi dör. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Heb 11:1-2

Var och en av oss måste förstås ta sitt eget ansvar i kampen – och först och främst se till att ondskan inte får komma fram genom en själv. Vi kan ju välja vad som får röra sig i vår egen föreställning – i våra egna imaginationer och drömmar. Vi kan i hög grad välja vad vi längtar efter. Och precis här avgörs stora delar av kampen. Genom att vi väljer den goda vägen.

Kampen står nämligen i våra egna sinnen – i våra egna hjärtan. Det är nästan aldrig någon annans fel – hur du tänker, väljer och gör. Du kan i hög grad bortse från vad andra människor tycker och tänker. I din egen ande – i ditt eget hjärta – kan ett Guds Ord från Bibeln uppstiga. Det skapar frid och ger vägledning och kraft i kampen. Ps 25:12

Därför är det en glädje att den här helgen läsa om David och Goliat. Hur den lille herdepojken med Guds hjälp kunde besegra den onde och mycket större Goliat. Och om hur Jesus genom Guds rikes närvaro kunde befria en man från en ond ande som gjorde den stackars mannen stum. 1 Sam 17. Luk 11:14-26.

Paulus har också något viktigt att säga om kampen mot det onda genom att sätta fokus på hur vi själva pratar. ”Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas ibland er, det anstår inte de heliga. Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka istället Gud.” Så kan ondska stoppas redan när den är på väg ut genom munnen ;). Om man vill ta ansvar för sina ord. En sund självcensur i kampen mot ondskan. Ef 5:1-9

David, som alltid uppmuntrar oss till bön, säger och ber: ”Den som vördar HERREN undervisar han om vägen han ska välja. Hans själ ska vila i det goda…Låt oskuld och ärlighet bevara mig, för jag hoppas på dig…” Ps 25:12-22

Jesus själv ber: ”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda.” Joh 17:15

Genom bönen stärker Gud dig i den dagliga kampen.