Vägen till korset är inte bekväm men den tar oss framåt

Man kan inte säga att det är bekvämt att vara en lärjunge till Jesus. Man kan inte säga att man ’hänger på ett tag’ bara för att det är kul. Inte heller för att man vinner så mycket på det heller – i människors ögon. Vinner på det gör man ju mest i den andliga världen – i Guds ögon – vilket i och för sig inte vill säga lite.

Jag vet att någon vill säga emot mig och säga att när kristendomen och makten var i symbios kan man tänka sig att vissa maktmänniskor bekände sig till kristen tro bara för att själv få stiga i graderna. Till det vill jag säga att då går man inte korsets väg.

Korsets väg innebär i praktiken att dö ifrån sig själv och sitt eget. Och just den biten kommer aldrig att kunna kallas bekväm. Det innebär även att kunna erkänna att man hade fel eller gjorde fel, liksom att man rent generellt faktiskt kan ha fel. Och att säga ’förlåt mig’, så ofta det behövs. Och att kunna kliva av från maktpositioner, lägga ner sina vapen och ge bort av det man äger. Det här är ganska svårt och obekvämt för de flesta människor. Men om man går i kyrkan får man en viss träning i detta att bekänna sina synder – och lägga dem bakom sig. Man tränas också i att vara generös mot andra och leva mer för andra än sig själv.

När Jesus rider in i Jerusalem hälsas han först av jublande skaror. En vecka senare är han korsfäst. Det borde, bland mycket annat, lära oss att inte söka bekräftelse från människor, utan från Gud. I tidens längd kommer Jesu hållning att vinna i hela världen – övertygad och ödmjuk, samtidigt…

Jesus ”fick del av kött och blod”, d v s han kom i en mänsklig kropp och kunde därför frestas, prövas och utsättas så som vi människor frestas, prövas och utsätts för saker. Och därför kan han vara barmhärtig mot oss – eftersom han vet hur det är. Och eftersom hans väsen är ren kärlek.

På Moses tid började man fira den allra första påsken/det osyrade brödets högtid. Den syftar till samma sak: att onda tankar och gärningar ska rensas ut ur våra liv – av oss själva men med Guds hjälp. Inget av surdegen fick finnas kvar under 7 dagar…

När den första planen inte nådde hela vägen fram när det gällde att göra helgon av folket sände Gud sin Son för att ge Honom som vägledning för tanke, tal och gärning. Jag tror att vårt gemensamma vittnesbörd måste bli att det går lite lättare nu att omvända sig och ändra sig, med Guds hjälp, men det är fortfarande inte helt bekvämt, eller hur?

Låt oss be med Psalmisten: O, HERRE, fräls! (Hosianna-ropet) O, HERRE, ge framgång! Alltså framgång för Hans Ord genom våra liv.

Med Jesus kan vi be – när livet känns svårt – när allt är som värst –”jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen” och ”bevara dem från det onda”.

Mk 11:1-11; Heb 2:14-18; 2 Mos 13:6-10; Ps 118:19-29; Joh 17:19, 15

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *