Ditt uppdrag i världen

Varför finns jag till? Vem är jag? Vad har jag här att göra?

Meningsfrågan är den allra viktigaste frågan för väldigt många människor på jorden. De flesta finner också svar på meningsfrågan som gör att man verkligen vill leva. Kärleken till sina nära och kära, till familjen, är det vanligaste svaret. Om kärleken inte fungerar på den fronten kan man tappa livslusten. Ett annat mer krasst svar är: Det handlar inte om dig!

Det finns svar i din egen personlighet om vad du skapades till – vilket uppdrag – vilken mission – du är kallad till: Om din personlighet lutar åt äventyr är det säkert så att det är precis vad du är kallad till. Om du lutar åt sanning och rättvisa så säger det något om vem du är. Om du alltid vill leva glad och sprida glädje och trivsel till andra och skyr all sorg som pesten säger det något om din kallelse. Om du har en tendens att alltid bry dig om andra och dina samtal gärna blir långa – har du helt säkert kallelsen att vara pastoral! Om du lutar åt att alltid visa och förklara – både för dig själv och andra – allting som syns och inte syns – är du med all sannolikhet kallad till att vara lärare…och så vidare…

För den elit som drar alltför enkelspårigt åt sitt eget förstånd, kan det vara dolt att man är kallad till något över huvud taget. ”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja…” Men kung David säger om Jesus: ”Du har visat mig livets vägar, du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte”.

Redan på Moses tid kom kallelsen att ”du ska älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft”. De orden har blivit vägledande för generation efter generation i vår värld! Vi som också läser Johannes vet att det också menas att vi ska älska varandra och andra människor på samma helhjärtade sätt.

För att klara det måste vi leva i omvändelse och ”sinnets förnyelse” varje dag – så att kärleken – meningen med livet – kan komma fram varje dag – i förhållande till alla vi känner och kanske snart känner…

Så här uttrycker Paulus missionskallelsen i en lovprisning: ”Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.”

Be en bön med mig: ”Fader, fyll ditt folk med härlighet så att alla kan ’leva sin mening’…”

Mt 11:25-27; Apg 2:28; 5 Mos 6:5; Rom 11:36; Joh 17:1, 24

Andens verk i världen

Det finns hur mycket evidens som helst för vad Anden – alltså den helige Ande från Gud och Jesus – har gjort och gör och fortsätter att göra i världen! När sekulärt sinnade människor frågar efter tecken använder de oftast ordet evidens, som betyder bevis, egentligen. Det är oerhört spännande att följa Guds verk på alla kontinenter – och spana efter dessa tecken. I våra dagar syns de mycket tydligt – även på internet – trots alla ”fake news” som också dyker upp där.

Läser just nu om en man som hette Hegel. Han skrev en bok om ”Andens fenomenologi” och drog slutsatsen att Anden är lika med Förnuftet är lika med Staten – och lade därmed grunden till ett totalitärt tänkande både åt höger och åt vänster. Många av hans kritiker kallade det senare för en draksådd, eftersom det ledde till en splittring. Det känns som att Hegel missade nåt här, även om han hade rätt i en del annat. Paulus talade om ”gåvan att skilja mellan andar” – det är en av de viktigaste gåvorna för oss alla som lever i de ganska svåra tider som vi faktiskt lever i idag.

Anden är verklig trots att Han inte syns för våra yttre ögon. I vårt eget inre kan vi alla förnimma honom. Det behövs förstås att vi först tar emot honom. Sedan blir det ”en källa i honom (oss) med vatten som flödar fram med evigt liv” och ”ur hans (vårt) innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram”.

Jesus säger om Anden att ”han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er”. När den helige Ande kom föddes också kyrkan – Kristi kropp – församlingen – på självaste Pingstdagen. En ny mänsklighet kom till liv – och började sprida sig ut över världen.

Hegel hade rätt i själva strategin Anden använder när Ordet sprider sig över världen. Det går från tes till antites till syntes i alla människors hjärtan – liksom från enhet till splittring till enhet igen. Det sägs om Babel att ”Hela jorden hade… samma ord” och ”därifrån spred han ut dem”.

Vilka är då tecknen på Andens verk i världen? Tecknen handlar alltid om väsende, förmågor och betjäning eller för att säga det med ett mer teologiskt språk – om frukt, gåvor och tjänst. Överallt kan vi på dessa områden se tydliga tecken på Andens verk i världen. Glad Pingst till dig och din familj!

1 Kor 12:7; Joh 4:13-14; 7:37-38; 14:26; 1 Mos 11:1-9

Tjata på Gud

I Göteborg säger de ”tjöta” när de menar ”snacka lite”. Från början måste det ha betytt ”tjata” – alltså ”prata för mycket och framförallt för ofta”…!

En änka – lämnad ensam med 10 barn att försörja – låg i fejd med sin granne som ville ta hennes hus och mark ifrån henne. Hon gick till domstolen för att få rätt av domaren. Han var en sur och tvär gubbe helt utan respekt för vare sig Gud eller människor. Hon tjatade ”hål i huv’et” på domaren tills han tänkte: Jag måste ge henne rätt för att bli av med henne… Sån är inte Gud, sa Jesus. Han är tvärtom. Han kommer snart att skaffa er rätt – också i detta livet. Slutsatsen av Herrens liknelse blir: Tjata på bara! Gud älskar när du tjatar! Dessutom kommer Han att svara snabbare än en sur domare.

Det helt fantastiska i sammanhanget är ju att vi alla – precis var och en – både får och kan ha en alldeles egen relation till vår Far i himlen. Men för att det ska fungera för oss behöver vi förstå att det finns betydligt fler böneformer än tjatbönen – och vi behöver dem alla för att själva må bra. Ingen kan ju må bra själv av att tjata hela tiden.

Bönen kan också vara ”kasta bekymmer på Gud”-bönen. Den är skön. Eller ”tacka – prisa”-bönen. Den är underbar. En av mina favoriter är ”tillbedjan – kontemplation”-bönen. Den är verkligen avstressande och ”för mig till ro”. Men att frimodigt be att nåt ska hända – en sån bön som Jesus använder ordet ”begära” om – det är också en sån bön som Gud tycker om. Precis som vi tycker om när våra barn är lite ”gutsy”, lite frimodiga gentemot all auktoritet…

Paulus ber med frimodighet och ödmjukhet: ”Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av alla Guds fullhet.”

Känner du inte en längtan efter att be på nåt sätt…? När vi tjatar på Gud räddas världen…

Luk 18:1-8; Ps 23; Ef 3:16-19