Ska jag hålla reda på min bror?

Vilken arrogans – vilket förakt Kain kastade ur sig, efter att han hade mördat sin bror…! Nånstans visste han förstås att han borde älska sin bror, inte vara avundsjuk och hatisk. Ända sen dess har mänskligheten plågats av samma ande av och till.

I Afghanistan utspelar sig i våra dagar obeskrivligt förfärliga saker när en västerländsk kultur med våld försökte göra om en österländsk kultur i 20 år. Europa gick mot demokrati under en 500-årsperiod och är inte helt framme än. Det hela var dömt att misslyckas på förhand. För man ser inte sin bror i den andre, utan han blir reducerad till enbart fiende – och inte människa.

Jesus berättade liknelsen om den barmhärtige samariern. Han var den föraktade ”andre från ett annat ställe” som älskade mer än de som bodde nära men inte brydde sig (prästen och leviten). Samariern gick över en gräns och älskade och tog hand om en sönderslagen främling på egen bekostnad. Så blir Guds rike utlevt genom vanliga – av andra föraktade människor – också i våra dagar. ”Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud”, säger Johannes.

”Om någon inte tar hand om sina närmaste, och särskilt sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror”, säger Paulus. Han visar att det finns en förväntan på trons människor att de ska älska sin nästa som sig själv. Låt oss aldrig bygga vår tro till ett teoretisk elfenbenstorn där vi sitter bekvämt avskärmade från verklighetens folk; de vi är kallade att älska och ta hand om.

Ja, för att svara på den retoriska frågan, du ska hålla reda på din bror. Inte bara han som är född i samma familj som du, utan du kan till och med få syn på en bror i någon som inte var din bror – och så vara med och bygga fred i världen. Allt beror på hur du ser när du ser…

Be med mig: Fader, förlåt mig när jag har föraktat. Hjälp mig att se så som Du ser och göra det Du gör i världen idag. Älska världen genom mig.

1 Mos 4:8-12; Luk 10:30-37; 1 Joh 4:7-10; 1 Tim 5:8

Sann frihet

Verklig frihet är bland det underbaraste som finns. Äkta frihet bär med sig stora möjligheter och stort ansvar. Man är inte begränsad, instängd eller hindrad av något – utan kan använda sig av friheten och skapa sig nästan vilket liv som helst.

”The land of the free” brukar jänkarna kalla sitt land. Och det stämmer i hög grad – speciellt utifrån ett individualistiskt perspektiv. Utom för de som blir bundna av lögner och ”fake news”. Sann frihet är knuten till Sanningen – som ”sätter oss fria”.

Ibland kallas det för frihet att man inte tar hänsyn – eller visar respekt för – andra människor, utan bara sig själv. Det blir en falsk frihet som inte bygger vare sig relationer, trohet eller kärlek. Friheten måste alltid paras med respekten och ansvaret för ”nästan”. Särskilt om man menar sig vara mogen.

Jesus kallar mänskligheten att leva i sitt högre (pånyttfödda!) jag och umgås med Gud – istället för att alltid förbli i sitt lägre jag – bunden av alla lägre drifter som så kraftfullt marknadsförs i världen. Vi har fått bli ”tjänare åt ett nytt förbund”, det gamla funkade inte längre. Istället för att vara bundna till det lägre får vi nu av nåd vara knutna till det högre och renare och bättre hos Gud och hans Ande. Att tillhöra Jesus är nyckeln till friheten.

Nog känner vi av – av och till – hur osäkerheter, rädslor, skam, skuld och trauman försöker hålla oss nere och begränsa vår frihet i anden? ”Åndsfrihet”, säger danskarna om det vi kallar yttrandefrihet. Visst låter andefrihet starkare på nåt vis?

I snart 62 år har jag knallat omkring här på jorden – ingenstans har jag funnit en sådan frihet som just hos Jesus, Gud och den helige Ande. Sann frihet är verkligen det underbaraste som finns.

2 Kor 3:4-8; Joh 17:16

Som törstig jord

’Min själ är som törstig jord inför dig’. Vilket härligt sätt att uttrycka både sin övertygelse att en osynlig Gud lyssnar och samtidigt sitt stora behov av nåd, vatten och regn…

Vi människor lever med lite olika attityder och inställningar till varandra och till Gud. Vissa attityder tjänar/betjänar oss och andra bättre. De kan variera över tid också för oss alla. Att igen och igen landa i samtidig övertygelse och ödmjukhet – det känns som den välbehövliga balansen. Inte för starkt och inte för svagt. När jag är törstig får jag dricka mig otörstig…

Jesus drog liknelsen om Farisén och Tullindrivaren som bad med helt olika attityder. Farisén upphöjde sig själv i bönen – och inte Gud – även om han faktiskt tackade Gud. Det är trots allt mer än en del nutida fariséer som över huvud taget inte ber. Tullindrivaren ödmjukade sig och bad om förlåtelse – och fick den. Vi fattar instinktivt att Farisén inte ber på rätt sätt – så på det sättet vill vi inte be. Men även Farisén hade några rätt – till exempel att han bad och var tacksam, vilket också faktiskt är bra. Vi behöver alla be med frimodighet och tacksamhet, men utan att se ner på nån annan. Om vi idag fnyser åt Farisén har vi kanske en lika självupphöjande attityd som han? Fokusera på att be uppriktiga, trosfyllda och ärliga, ödmjuka böner rakt från ditt hjärta till din Fader i himlens hjärta så undviker du fallgroparna… Håll inte på med jämförelser… Kliv in i relationen!

Det faktum att vi blivit rättfärdiggjorda i Kristus får aldrig leda till att vi ser ner på andra som också tagit emot syndernas förlåtelse – eller som kanske inte gjort det än. Vi ska inte se ner på nån – vi ska vara ödmjuka både inför Gud och andra. Samtidigt behöver vi lite av tacksamhet över livets goda för att inte fastna i attityden att ’allt är dåligt’.

’Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. HERREN ensam ska vara upphöjd på den dagen, och avgudarna ska helt försvinna.’ Så profeterade vår anfader profeten Jesaja. Jag antar att det är det som HERREN håller på med just nu – med tanke på att alla högmodiga makter och världsriken idag ser ut att upplösas och falla sönder.

Inför sin allra största utmaning bad Jesus: ’Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig’. Vi får också be så i denna utmanande och törstiga tid: ’Fader, förhärliga din kyrka så att kyrkan kan förhärliga dig’’Vår själ är som törstig jord inför dig’…

Ps 143:6-10; Luk 18:9-14; Rom 3:21-28; Jes 2:17-18; Joh 17:1

Att fylla hela världen med frukt

Det kan tyckas som en enorm och gigantisk uppgift – att fylla hela världen med frukt. Ändå är det precis vad profeten Jesaja profeterar ska ske. Han talar om att det ska ske utifrån den underbara vingården. Och att det är Gud som gör det.

Den första tolkningen går rent konkret till Israel – som en nutida vingård fyller hela världen med Jaffa-apelsiner med mera. Den andra tolkningen är lite mer symbolisk och andlig och går via Nya Testamentets tal om andens frukt (karaktärsdrag) – alltså att himmelrikets karaktär ska uppfylla hela världen. Hela världen måste innefatta alla de offentliga rum där totalitära ateister säger att troende inte bör få uttrycka sin ’gammalmodiga och kränkande livshållning’. Till exempel stora arenor eller internet.

Läser i tidningen Världenidag (210807) om rugbylaget från Fiji som i onsdags vann OS-guld under rubriken ”Fiji lovsjöng Gud efter sitt OS-guld”; de sjöng ”Vi har övervunnit, genom Lammets blod, i Herrens ord har vi övervunnit”. Fotot från händelsen visar att de sjöng med total hängivenhet. Jag tar detta som ett tecken på att hela världen fylls med frukt – genom Ordets och Andens verksamhet i hela världen. Vilken enorm glädje som fyller min ande!

Jag är den sanna vinstocken, säger Jesus. Kroppen är en och har många delar, säger Paulus. Jag menar – utifrån ord jag hittar bara i Johannes 17 – att de underbara orden av sin egen kraft bär frukt över hela världen – på alla kontinenter där det finns människohjärtan som tar emot orden – och ger dem vidare. Så stiger de mot himlen – tillbaka till Gud – i en lovsång.

Vadå för ord? Läs dessa substantiv med andakt: Härligheten – Namnet – Rättfärdigheten – Tillhörigheten – Glädjen – Enheten – Orden – Makten – Sanningen – Kärleken – Heligheten – Livet – Sändheten – Världen…

Dessa ord – och många, många fler – kan vara fyllda med en substans som bäst kallas himmelrikets frukt och karaktär. Njut av frukten medan du fyller världen med den!

Jes 27:2-6; Gal 5:22; Upp 12:11; Joh 15:1-9; 1 Kor 12:12-26; Joh 17:1-26