Att växa i Andlighet är att växa i Tro – inte i egensinne

De underbara orden ”Att växa i Tro” måste helt enkelt vara synonyma med ”Att växa i Jesuslikhet”. Det är ju gentemot vår Mästare vi växer i tro, trohet och trofasthet. För mig är orden lika underbara som orden ”Att växa i Kärlek” eller att få se att ”Hoppet växer” i en människas liv. Paulus nämner väldigt ofta de tre orden tillsammans; tro, hopp och kärlek. Och Jesus, å sin sida, har starka intentioner för våra livs utveckling, exempelvis när det gäller just tro, hopp och kärlek…

Guds Ande – som har kommit till oss -fortsätter att jobba på Jesuslikheten i våra liv. Jesus säger om Honom ”när han kommer ska han överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom”. Nuförtiden måste den rättfärdigheten levas ut (visas fram) genom den levande Gudens församling med den helige Andes hjälp. Det finns ingen annan väg.

När Johannes proklamerar ”Detta är kärleken:” beskriver han sedan hur det var Gud själv som började, men hur denna Guds kärlek och närvaro sedan fortsätter i de troendes gemenskap. Därifrån fortsätter sedan den stora kärleken sin resa ut på alla torg, vägar och stigar som finns i hela världen. Kärleken, tron och rättfärdigheten hör ihop.

Hosea profeterar: ”ut ur Egypten kallade jag min son”. Det måste betyda att vi är kallade att vara ett annorlunda folk i den här världen – som älskar och tror mer också i tider då det tycks som att kärleken kallnar och hat och likgiltighet vinner terräng. Vi ska inte vara som resten av världen. Vi ska vara mer ”så som i himlen”. Det betyder inte att vi blundar för synden. Nejdå, vi ser den…

Han fortsätter: ”Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat”. Det vittnar om en oerhörd kärlek i Faderns hjärta – en kärlek som på alla sätt jobbar på att vi ska växa i trohet mot Jesus i allt. Ja, ända till döds, om det skulle bli nödvändigt. Men det är helt ok att hoppas att den dagen inte kommer så snart – så vi hinner älska så många som möjligt medan vi lever…

Psalmisten säger: HERREN har gjort sin frälsning känd, han har visat sin rättfärdighet inför folkens ögon”. Jag vill fråga dig: Hur gjorde Han det? och Hur gör han det? Jag tror att du kan svara på det.

Den psalmen avslutas så: ”…för han kommer för att döma jorden. Han ska döma jorden med rättfärdighet och folken med rättvisa.” Det är hög tid för församlingen i hela världen att resa sig och ännu tydligare visa fram – genom sina egna liv – inte nödvändigtvis med ord – vad rättfärdighet är. Då kan det komma att gå bra för väldigt många. Sann Andlighet är alltid rättfärdig och ren…

1 Kor 13:13; Joh 16:5-11; 1 Joh 4:10-16; Hos 11:1-4; Ps 98:1-9

Vaya con Dios – genom sorg och glädje

Att vandra genom livet – genom att hålla Gud i handen – och vara hans lilla barn som han tar hand om. Vilken dröm! Att han dessutom är aktiv – genom sin högst närvarande Ande – och ger oss vägledande impulser, undervisar oss om den väg vi ska vandra – vilken lycka!

Det innebär inte, som man lätt kan få för sig, att han fixar allt åt oss så att vi får ”glida fram på en räkmacka” genom livet. Ursäkta bilden. Jag har aldrig fattat den själv. Alltså hur den bilden blev ett svenskt ordspråk, typ. Men att det är en bild på att ”få allt serverat och ha det bekvämt och roligt” – den delen fattar jag… Gud är ingen ”curling-förälder”

Livet består av en massa utmanande situationer som vi med Guds hjälp lär oss att ta oss igenom. Därför lär vi oss massor på vägen. Jesus lämnade sina lärjungar med både sorg och glädje i hjärtat – men pekade med hela handen på vägen till Livet. Gud själv säger att ”Även om bergen viker bort och höjderna vacklar, så ska min nåd inte vika ifrån dig eller mitt fridsförbund vackla”. Hebreerbrevets radikala författare säger ”Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära.” Det behövs ibland för att vi ska kunna möta Gud och se vägen igen – när många människor vanärar och ”förmörkar” Gud… Det måste betyda att vi inte får bli alltför kära i våra fyrkanter – utan alltid måste vara redo att bryta upp och gå en ny väg med Gud. Vaya con Dios!

I Psalm 147, om ’Herrens välgärningar’, beskrivs, med många verb, hur Gud ”bygger – samlar – helar – förbinder – bestämmer – nämner – stöder”… Det känns enormt betryggande för ett barn att ha en så aktiv och närvarande Far!

Joh 16:16-22; Jes 54:7-10; Heb 13:12-16; Ps 147:1-7

Som stjärnor på Guds himmel

Var och en av oss är kallade att ta hand om andra människor – och givetvis även miljön i vilken vi lever – både biologiskt, psykosocialt och andligt! Det är ett gigantiskt ansvar, som är mycket komplext, som kommer med uppdraget att vara människa. När kärleken får vara vår ledstjärna kommer vi att klara det.

Vi är alla kallade att vara goda herdar för varandra och andra. Det innebär att vi är kallade att ge upp vårt eget och att söka vår nästas välgång. Alltså att frivilligt dö bort från vårt egensinne och istället leva självutgivande som Jesus. En reell omvändelseprocess

Hur gör en god herde? Enligt Hesekiel: Söker upp, Tar sig an, Räddar dem, För dem ut, För dem tillbaka, Leder dem i bet, Leder dem till vila, Förbinder de sårade och Stärker de svaga. Detta kallas i Bibeln att leva för rättfärdigheten – att vårda sig om själar – det vill säga andra människors själar, inte främst bara sin egen. En herde har får. En förebild har följare…

Du kan vara en god herde utifrån den personlighet som vuxit fram i dig av födsel och ohejdad vana. Säg inte ”att du inte är lagd åt det hållet”!

Om du berikats med en stark äventyrslust och att allt du gör måste ha en mening – så kan du på den vägen vara en god herde för människor du möter. Om du lever med en stark sannings- och rättvisepassion, då kan du sätta människor fria från förtryck. Om ditt främsta driv är glädje tillsammans med andra, finns det mycket ljus du kan sprida ibland dina får. Om du själv vet att du är älskad långt bortom allt som kan mätas, kommer din omsorg att märkas ibland alla du känner. Om du har insikter, vishet och förstånd så kan det verkligen komma väl till pass bland alla dina följare – exempelvis de på Facebook…

Daniel säger: ”De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt”. Jesus säger: ”Jag är porten till fåren”. Det är också vi kallade till – för våra medmänniskor.

Hur ser dina drömmar om det goda livet ut? Inte handlar de alla om dig och din njutning? Att du är helt egensinnig och självisk i dina drömmar? I så fall är det dags för omvändelse. Låt oss söka tillfällen att bli till välsignelse för andra – och efter att göra andra bättre, hjälpa dem att lyckas… Vi är kallade att leva det goda livet tillsammans med alla människor på jorden…

Hes 34:11-16; 1 Pet 2:22-25; Daniel 12:3; Joh 10:7

Vi är Guds vittnen

Ni är mina vittnen, säger HERREN, och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig och förstå att Jag Är.” Jes 43:10

Vi får inte bara se Gud på distans, som vore Han långt borta; nej, vi får personligen erfara Honom när Hans Ord träffar våra hjärtan. Och inte bara uppleva Honom, utan dessutom leva ut Honom genom våra liv så att våra liv blir ett vittnesbörd om Hans Närvaro – för många andra. Vilket oerhört privilegium!

Så här års – helgen efter påsk – tänker kyrkan i hela världen särskilt på det här med att vara ett vittne. Johannes berättar om hur Jesus visade sig för lärjungarna vid Tiberiassjön – och hur de där och då blev vittnen. Paulus berättar om hur Jesus visade sig vid något tillfälle för ”mer än femhundra bröder på samma gång.” ”Allra sist visade han sig också för mig”, fortsätter Paulus, och berättar om ”Guds nåd som varit med mig”… Joh 21; 1 Kor 15

I Apostlagärningarna säger Jesus: ”…när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Det är väl där nånstans vi befinner oss, vi svenskar, vid jordens yttersta gräns. Och ett vittne blir man, som bekant, i samma ögonblick man ser något hända. På samma sätt som Jesus blivit Faderns vittne när Han sa och gjorde det Han såg Fadern göra, så blir vi vittnen till Jesus när vi ser vad Han gör – med oss eller med andra – där vi befinner oss. Apg 1:8; Joh 5:19; 14:12

Det vi alla, som mött Gud och Jesus och den Helige Ande, kan vittna om är just hur mötet – och föreningen – med Jesus och Hans Ord har påverkat och fortsätter att påverka våra liv. Ja, som Herrens tjänare och tjänarinnor vittnar vi med våra liv – ibland utan ord – och ibland med våra ord. Herrens tjänare lever och förkunnar Livet; Gudslivet vi fick del av när vi mötte Honom och såg vad Han gjorde. Det var då vi blev vittnen. Vi såg något hända.

Framöver kommer kyrkan i hela världen att mer och mer bli vittne till vad Gud gör idag. Vi hör vittnesbörd från många länder om vad Guds Ande gör. Hör du det också?

”Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen”, bad Jesus… Joh 17:18

Allt ska bli nytt!

Precis allt ska bli nytt! Hela världen ska omskapas. Det ska bli fred och frid på alla kontinenter på jorden. Detta är betydelsen av Påskdagen. Det är själva Meningen med att Jesus uppstår. HERREN är verkligen Uppstånden! Och vi med Honom!

Jesus uppstår ur graven. Detta ges i vår tro helt kosmiska proportioner. Det påverkar hela världen. Alla människor – både de som lever nu men också de som har levt tidigare i historien – kommer att uppstå och föras fram inför Gud – för att få sitt liv utvärderat. Mycket spännande! Hur ska det gå?

Så som Israels folk en gång för mycket länge sen befriades från Egypten – ”genom Lammets blod” – så förs i våra dagar allt Guds folk ut ur alla världens riken och maktstrukturer – trots att vi förblir en del av dem kanske så länge vi lever här på jorden. Alla som vill – och tar emot Honom – får del av Honom och av vad Han har gjort. Jesus är Herre över alla som bejakar Honom. Vi är en växande del av mänskligheten.

Den kristna maktanalysen behöver idag utföras på alla maktcentra som finns i världen just i vår tid: Alla diktaturer; alla demokratier; alla ”Big Tech”-företag som omsätter mer pengar än många nationer i världen; alla Big Pharma-företag som tjänar storkovan på behovet av mediciner i världens alla länder – och så vidare. All makt måste granskas. Utifrån ett kristet perspektiv.

”Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.” Det är skönt att tro på Honom som sitter på tronen. Han som blivit given all makt gör all annan makt ny. Mitt igenom allt eländes elände som kan inträffa på jorden – utifrån mänsklig makt – gör Han allting nytt. Det ska bli ännu skönare när det är klart.

Så kommer allt att landa i att vi känner hans namn – hans väsen. Det blir himmel på jord. ”Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem”.

Hela du och hela jag är fullständigt förnyade när vi landar där…

Fil 2:11; Upp 21:5; Joh 17:26

Den kristna (r)evolutionen i världen

Fröet till det som vi skulle kunna kalla den kristna revolutionen i världen såddes av Gud själv genom det som Jesus gick igenom, för vår räkning, i det som kallas ”den sista påskmåltiden” och ”den första nattvarden” i Mark 14:12-26 (SFB15). Och genom allt som följde av misshandel, korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd. Där instiftades det nya förbundet, där lyftes välsignelsens bägare, där skapades Kristi kropp i världen. Kyrkan blev till.

Kyrkan skapades för att förkroppsliga det nya förbundet mellan Gud och människa i världen. Det nya förbundet är ett fullkomligt förbund – därför kan det även kallas effektivt. Inte kanske effektivt i vår mening ”tidssnabb”. Men effektivt i meningen jobbet kommer att bli gjort i mänskligheten.

Gud jobbar, i våra ögon, med extremt långa processtider. Det finns många anledningar till det. En av dem kan vara att vi människor på inget sätt ska kunna kontrollera och reducera Guds processer i mänskligheten. Han vakar själv över sitt Ord för att det ska gå i fullbordan.

Den kristna evolutionen i världen – d v s Guds rikes tillväxt i människohjärtan på alla kontinenter – bara fortsätter och fortsätter. Idag är vi fler troende än vi någonsin varit tidigare i historien. Låt oss fira det denna påskhelg!

Paulus talar om Guds hemliga vishet och säger ”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud.”

Den människa som tar till sig Hans Ord – t ex berättelsen om korset och uppståndelsen – och förblir i Honom, kommer – mer levande än någonsin – ut på andra sidan – tillsammans med Honom.

Jesus ber: ”Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig” och ”jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord.” Den kristna (r)evolutionen rullar vidare… Låt oss vara ”vakande och bedjande”… Det känns spännande att vara med…

Mk 14:12-26; 1 Kor 2:9-10; Joh 17:24, 20

Vägen till korset är inte bekväm men den tar oss framåt

Man kan inte säga att det är bekvämt att vara en lärjunge till Jesus. Man kan inte säga att man ’hänger på ett tag’ bara för att det är kul. Inte heller för att man vinner så mycket på det heller – i människors ögon. Vinner på det gör man ju mest i den andliga världen – i Guds ögon – vilket i och för sig inte vill säga lite.

Jag vet att någon vill säga emot mig och säga att när kristendomen och makten var i symbios kan man tänka sig att vissa maktmänniskor bekände sig till kristen tro bara för att själv få stiga i graderna. Till det vill jag säga att då går man inte korsets väg.

Korsets väg innebär i praktiken att dö ifrån sig själv och sitt eget. Och just den biten kommer aldrig att kunna kallas bekväm. Det innebär även att kunna erkänna att man hade fel eller gjorde fel, liksom att man rent generellt faktiskt kan ha fel. Och att säga ’förlåt mig’, så ofta det behövs. Och att kunna kliva av från maktpositioner, lägga ner sina vapen och ge bort av det man äger. Det här är ganska svårt och obekvämt för de flesta människor. Men om man går i kyrkan får man en viss träning i detta att bekänna sina synder – och lägga dem bakom sig. Man tränas också i att vara generös mot andra och leva mer för andra än sig själv.

När Jesus rider in i Jerusalem hälsas han först av jublande skaror. En vecka senare är han korsfäst. Det borde, bland mycket annat, lära oss att inte söka bekräftelse från människor, utan från Gud. I tidens längd kommer Jesu hållning att vinna i hela världen – övertygad och ödmjuk, samtidigt…

Jesus ”fick del av kött och blod”, d v s han kom i en mänsklig kropp och kunde därför frestas, prövas och utsättas så som vi människor frestas, prövas och utsätts för saker. Och därför kan han vara barmhärtig mot oss – eftersom han vet hur det är. Och eftersom hans väsen är ren kärlek.

På Moses tid började man fira den allra första påsken/det osyrade brödets högtid. Den syftar till samma sak: att onda tankar och gärningar ska rensas ut ur våra liv – av oss själva men med Guds hjälp. Inget av surdegen fick finnas kvar under 7 dagar…

När den första planen inte nådde hela vägen fram när det gällde att göra helgon av folket sände Gud sin Son för att ge Honom som vägledning för tanke, tal och gärning. Jag tror att vårt gemensamma vittnesbörd måste bli att det går lite lättare nu att omvända sig och ändra sig, med Guds hjälp, men det är fortfarande inte helt bekvämt, eller hur?

Låt oss be med Psalmisten: O, HERRE, fräls! (Hosianna-ropet) O, HERRE, ge framgång! Alltså framgång för Hans Ord genom våra liv.

Med Jesus kan vi be – när livet känns svårt – när allt är som värst –”jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen” och ”bevara dem från det onda”.

Mk 11:1-11; Heb 2:14-18; 2 Mos 13:6-10; Ps 118:19-29; Joh 17:19, 15

Gud är mäktigt verksam genom vanliga människor

När vi tänker på ”Guds mäktiga verk” går våra tankar ofta åt mirakelhållet. Men idag vill jag fokusera på hur Gud är mäktigt verksam genom vanliga människor varje dag. Vi söker gärna det sensationella och överraskande, men Gud är oftare verksam i den stilla vardagen.

Jesaja profeterar om Immanuel – ett av Herrens namn, som betyder Gud med oss. Jesus själv ber för oss med orden ”jag i dem och du i mig”. Det här syftar till Guds viktigaste och mäktigaste verk i mänskligheten – att vi ska bli präglade av Himmelrikets karaktär och väsen, att vi ska få våra sinnen skärpta genom Andens närvaro och verksamhet och att vi ska få kraft att helhjärtat betjäna de världar vi rör oss i. Detta är Guds allra mäktigaste verk – att uttrycka sig och Himmelriket genom vanliga människor, från början födda i synd…

När ängeln besökte Maria med budskapet om att hon som 15-16-17-åring skulle ”föda Guds Son” var det naturligtvis chockerande. Men hon svarar bara: ”Jag är Herrens tjänarinna. Ske med mig som du har sagt”. På ett sätt kan även detta kallas ett mirakel – att en människa gensvarar så villigt och snabbt på ett Guds tilltal. Men det blir allt vanligare i världen idag. Det pågår – de facto – väckelse på jordens alla kontinenter.

Gud är mäktigt verksam genom att, med sitt Ord och sin Ande, förändra våra tankemönster och våra beteendemönster. Det sker ibland snabbt – ”hans ord går ut med hast” – och ibland långsamt – ”han ger dina gränser fred” – men det allra underbaraste är just detta att Guds kraft verkar mäktigt i oss. Varje dag. För den som vill.

Kärlekens alla goda frukter… Gudomlig vishet, motivation och urskiljningsförmåga… Himmelsk tjänstvillighet – som Maria…

För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig”, skrev Paulus. Jag är 100 procent säker på att Paulus inte fick monopol på den erfarenheten. Vi kan alla få nåden att göra den erfarenheten. Låt oss ödmjukt och trosfyllt be om att få göra den erfarenheten igen och igen…

Jes 7:10-14; Joh 17:23; Luk 1:26-38; Ps 147:15, 14; Kol 1:29

Att leva av livets bröd – och rädda världen!

Vi är kallade av leva av ”allt som utgår från Guds mun” – det vill säga av allt vår Fader i himlen faktiskt säger. Han ger oss Livets bröd – sitt eget Ord – att leva av alla dagar så länge vi lever här på jorden. Det ger oss kraft att medverka i den stora räddningen av världen. Vi kan göra gott mot vår nästa. Vi kan älska så som vi själva blivit älskade av vår Far.

Vi läser om hur Jesus tar emot 5 kornbröd och 2 fiskar från en liten pojke. Han ser upp mot himmelen och välsignar gåvorna. Det delas sen ut till 5000 män! Alla blir mätta och det blir 12 korgar med bröd över! Vilket överflöd utifrån det lilla!

Gud ger oss något som vi kan leva av – men som växer och blir större när vi ger det vidare till andra – för att mätta behov i andras liv. Om vi nu främst fokuserar på just Orden från himmelen – kan vi se en väg där också vi ger hela vårt liv i tjänst för andra. Löftet från Gud är att det blir mer när vi ger. Kärleken växer när vi delar med oss av den. Våra gåvor (talanger) växer i duglighet och skicklighet när vi betjänar andra med dem.

Paulus säger att ”Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till allt gott verk. Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga hans rättfärdighet består för evigt. Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att , hans ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd Detta kan vara och bli både din och min livserfarenhet.

”De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda”

Vi behöver ”food for thought” – mat för tanken och själen varje dag. Vi behöver, för varje situation vi hamnar i, ett Ord från Gud. Vi lever ju av det – och det är vad världen behöver. Har vi fått ett sådant Ord på morgonen kan vi dela ut av det hela dagen.

Utan Ord från Gud tappar vi kraft och blir alltför svaga. Vi kan bli ”som en äggsjuk höna”, helt rastlösa. Vi måste få tag på nåt som vi kan bära i vårt hjärta – för annars har vi ingenting att ge. Det är de eviga Orden som kan fylla de eviga behoven. Den eviga visheten kan fylla det eviga behovet av vägledning.

”…för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått…” Här behandlar Jesus Orden han fått från sin Far som något oerhört värdefullt – som Livets bröd.

Det enda vi behöver göra är att vända vår ande och vårt sinne till vår Far – så ger Han oss genom bönen precis vad vi behöver – också för att kunna ge något eller kanske mycket – för att kunna uttrycka något Gudomligt – till andra. Så räddas världen.

Joh 6:1-15, 2 Kor 9:8-10, Ps 107:1-9, Joh 17:8

Kampen mot ondskan

Kampen mot ondskan rasar vidare över hela världen och genom alla tider. Det är bara det att den intensifieras i våra dagar, kan man tycka. Det blir i sig självt ett tecken på att tiden går mot sitt slut. Men den som tror kan vara trygg igenom allt som händer. Genom tron förstår vi att allt kommer att sluta väl – även om vi dör. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Heb 11:1-2

Var och en av oss måste förstås ta sitt eget ansvar i kampen – och först och främst se till att ondskan inte får komma fram genom en själv. Vi kan ju välja vad som får röra sig i vår egen föreställning – i våra egna imaginationer och drömmar. Vi kan i hög grad välja vad vi längtar efter. Och precis här avgörs stora delar av kampen. Genom att vi väljer den goda vägen.

Kampen står nämligen i våra egna sinnen – i våra egna hjärtan. Det är nästan aldrig någon annans fel – hur du tänker, väljer och gör. Du kan i hög grad bortse från vad andra människor tycker och tänker. I din egen ande – i ditt eget hjärta – kan ett Guds Ord från Bibeln uppstiga. Det skapar frid och ger vägledning och kraft i kampen. Ps 25:12

Därför är det en glädje att den här helgen läsa om David och Goliat. Hur den lille herdepojken med Guds hjälp kunde besegra den onde och mycket större Goliat. Och om hur Jesus genom Guds rikes närvaro kunde befria en man från en ond ande som gjorde den stackars mannen stum. 1 Sam 17. Luk 11:14-26.

Paulus har också något viktigt att säga om kampen mot det onda genom att sätta fokus på hur vi själva pratar. ”Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas ibland er, det anstår inte de heliga. Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka istället Gud.” Så kan ondska stoppas redan när den är på väg ut genom munnen ;). Om man vill ta ansvar för sina ord. En sund självcensur i kampen mot ondskan. Ef 5:1-9

David, som alltid uppmuntrar oss till bön, säger och ber: ”Den som vördar HERREN undervisar han om vägen han ska välja. Hans själ ska vila i det goda…Låt oskuld och ärlighet bevara mig, för jag hoppas på dig…” Ps 25:12-22

Jesus själv ber: ”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda.” Joh 17:15

Genom bönen stärker Gud dig i den dagliga kampen.