Livets källa.

För några dagar sedan intervjuade Anna Hedenmo Kristdemokraternas Sara Skyttedal i SVT:s ”Min sanning”. Sara gjorde en populär insats som kommunalråd här i Östergötland (i grannstaden Linköping) under ett par år innan hon blev EU-parlamentariker. Nu sitter hon här i intervjun och berättar sin sanning om sitt livs värsta misstag – att göra abort, trots att det gick emot hennes egen övertygelse. Hennes samvete var emot att göra abort, men hon gjorde det ändå. Det märktes att hon ångrade sig på djupet.

Anna frågade Sara om varför hon ville berätta det här nu. Sara svarade ”för att visa att frågorna kring abort inte är enkla och svartvita.” Djupgående existentiella frågor är alltid väldigt komplexa och mångfacetterade – jag är glad att Sara ville lyfta fram det. Flera gånger sa Sara att hon gick emot ”sin egen övertygelse” när hon avslutade graviditeten.

Jag vill förklara vad hon säger på ett lite annat sätt. Det finns ett ställe djupt inom varje människa som i kyrkans undervisning kan kallas för livets källa. Eftersom livet rinner fram därifrån. ”Mer än allt annat som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet”.

Synonymer för denna källa kan vara ord som just ”övertygelse”, ”samvete” och varför inte ”min sanning”(!?). ”Längtan”, ”drömmar”, ”karaktär”, ”ande” och ”väsen” – det finns många ord för den platsen inom oss. Gör man våld på sin övertygelse mår man dåligt. Följer man den mår man högst sannolikt bättre. Blir man förlåten kan man släppa sin börda. Det här är inget flum! Det är osynlig påtaglig verklighet!

Livets källa är osynlig för ytterögat. Den är en inre andlig verklighet. Jesus mötte en gång en samarisk kvinna vid en brunn och sa som en öppning: ”Ge mig lite att dricka”. Så följer en otroligt spännande konversation mellan dem som landar i att hela staden Samaria vill komma ut till Jesus och dricka av ”det levande vattnet”. ”Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv”.

Ett par löften om detta: ”Den som vill ska fritt få ta emot livets vatten” och ”Hör, så får er själ leva!”.

Det är solklart att Jesus själv är livets källa för oss människor. Och lika solklart är det att när Han bor i oss finns den källan i vårt inre – och rinner fram därifrån. En ständig ström av Ord ifrån Faderns hjärta och av levande vatten blir vår framtid när vi dröjer vid källan – röjer undan lite hinder – och flödar med.

Ords 4:23; Joh 4:5-26; Upp 22:16-17; Jes 55:1-4

Ett riktigt Gott Nytt År!

Jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År 2022!

Hur ska det kunna bli det – när världen ser ut som den gör?

Det finns bara ett sätt – att vi rensar vår hjärtan från fruktan och ovidkommande och distraherande fokus. Med hjärtat i brand för att Guds rike ska tillkomma kan allt bara bli bättre! Även när väldigt mycket tycks bli sämre blir allt egentligen bättre! Till och med genom svårigheter, hör och häpna! Du kommer själv att få se – när du fäster ditt fokus på Honom!

Den kristna kyrkan har egentligen en ”värdegrunds-undervisning” i världsklass. Tyvärr har den hållits alldeles för undangömd och undantryckt. Varför är det så? Det tar vi en annan gång. Men ingen har talat som Jesus om vad som kan röra sig i en människas hjärta – både gott och ont – och hur vi behöver rensa ut avgudar, distraktioner, begränsningar, rädslor och synder – så att godheten och kraften från vår Fader i himmelen fritt kan flöda genom oss till våra medmänniskor. Mycket hänger på vår vilja. Det finns dessutom hjälp att få – från den helige Ande…

Jesus rensade templet i Jerusalem och stötte omkull månglarnas bord. Varför? Han ville inte att hans Faders hus skulle vara ett rövarnäste utan mer som ett bönens hus. Det skedde med tanke på oss. Den texten kan vi tillämpa rätt upp och ner på våra egna hjärtan – som är tänkta att vara hans tempel.

Paulus talar om ansvaret att hålla templet/hjärtat rent – som ”er andliga gudstjänst”. Det är något som sker – eller inte sker – i varje människas inre – om det sker. Det blir ett val för oss: ”anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne”.

När HERRENS härlighet går upp över hans folk – vilket verkligen ser ut att hända mer och mer i våra dagar – kommer ”hednafolk som inte känner dig… skynda till dig för HERREN din Guds skull… för han har förhärligat dig”. Härligheten ”går upp över hans folk” när hjärtat rensas på ovidkommande distraktioner och fokuset på Honom växer.

Så kan 2022 bli ditt bästa år hittills – genom att du utför din ”andliga gudstjänst” och rensar lite. Och kanske inte så lite heller- vi måste rensa ut allt det som behöver rensas ut för att inte störa den höga, rena, fina, heliga och kristallklara relationen med vår Mästare! Så blir 2022 absolut ditt bästa år hittills.

Mk 11:15-19; Rom 12:1-2; Jes 55:5-7

Att ”vara i sitt esse”

Att vara i sitt esse. Att befinna sig mitt i det man skapades för. Att vara på rätt plats, i rätt tid och göra rätt saker med rätt personer. Att hamna i ”fullt flow” rent mentalt. Allt stämmer och flödar på – och världen blir en bättre plats – lite eller mycket! Detta är ren lycka! Esse betyder ungefär ”varande”… eller kanske ”sitt allra bästa varande”, ”sin allra bästa existens”.

En ung flicka som hette Maria överraskades av ett budskap från en ängel, han sa: ”Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig.” Men hon blev inte glad på direkten, utan mer rädd, för hon visste inte vad en sån hälsning skulle komma att innebära. Ängeln fortsatte: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli gravid och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus…” Här kastas Maria rakt in i det som skulle bli hennes livsmening och kallelse – sitt esse – efter detta kallas hon ”gudaföderska” av miljarder människor. Hennes liv blev kantat av enorm glädje och stor sorg, men framförallt fick hon vara med om att Gud inte bara kom till henne – och bodde i henne – utan också kom fram igenom henne!

Det här med glädje och frid blir till tecken på att ens ”esse” är på gång. ”Gläd er alltid i Herren…” När vi inte bekymrar oss utan ber sägs det att ”Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus”. Här försöker Paulus agera barnmorska åt Filippierna för att Jesus ska komma starkare fram genom dem, det är min tolkning!

Faderns plan är förstås att hela kyrkan – alla troende människor i alla länder, folk och tider – ska komma in i sitt esse – för att världen ska förstå. Därför profeterar redan Sefanja: ”Jubla, dotter Sion, ropa av glädje, Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, dotter Jerusalem! HERREN har tagit bort straffdomarna från dig och röjt bort din fiende. HERREN, Israels Kung, bor i dig. Du ska aldrig mer frukta något ont… HERREN, din Gud bor i dig, en hjälte som frälser…

Carolas makalösa och fantastiska sång ”I denna natt blir världen ny” (med Erik Hillerstad) är helt ”magisk” i positiv mening. ”Himlen öppnar sig”, ”från by till by ska världen bli ny” ”när Kristus, vår vän, föds i var och en”. Det allra bästa med denna sång är att den är sann! Och om vi pratar om Carola – hennes namn betyder ”sång” – finns det nån som förstår vad hennes ”esse” är?

Andra pratar idag om ”Superbrains och superheroes” och försöker hitta räddning från annat håll – från andra källor. Det får man gärna göra, men själv är jag övertygad om att trons källa i våra hjärtan är mer än nog. Vi har redan ”vår superhero” i våra hjärtan! Vi vet vad Han heter! Vi vet vad Han vill visa och säga till människor omkring oss.

Bestäm dig för att vara något mer än ”vanligt” – för att komma in i ditt esse! Den bästa vägen till det är att först hitta sitt esse i Gud. Låt HERREN motivera dig till ditt allra bästa liv den här julen och hela nästa år!

Luk 1:30-35; Fil 4:4-7; Sef 3:14-17

Bana väg för Herren – genom dig!

När folket i Jerusalem banade väg för Herren skedde det rent fysiskt med palmblad, mantlar och åsna. Idag sker det genom våra hjärtan – om vi vill – och mognar.

”De liknar barn som sitter på torgen och ropar till andra barn: Vi spelade för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte.” Här ser vi barnen som leker och klagar över att ingen vill leka deras lek och anklagar de andra för att de inte vill ”dansa efter deras pipa”. Jesus säger att han liknar hela släktet vid barn – som bara har en ytlig förståelse av saker och ting. Han går vidare och pratar om hur Johannes Döparen och han själv blir behandlade exakt så av folket och avslutar med orden: ”Men Visheten har fått rätt av sina barn”. Det måste betyda att om vi – även som vuxna – lyssnar och följer Visheten så mognar vi – och slutar anklaga folk som inte vill följa oss. Visheten måste själv vinna sina strider – i varje människohjärta.

Ärkebiskopen twittrar just denna dag från Petrus: ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan”. Sannerligen ett ord i rätt tid. Vår tid behöver denna insikt. Det är när vi ger vidare – och uttalar ifrån våra egna hjärtan – vad vi ”fått från Gud” som världen – släktet – kan bli upplyst. Vilket enormt ansvar vi fått att bära!

Malaki profeterar om mänsklighetens yttersta tid att Gud Fader själv ska ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder”. Detta kommer också med en varning om landets förintelse. Jag förstår detta som att om landet inte har ”fungerande och hållbara familjer” kommer landet inte att finnas kvar. Låt oss därför satsa allt på att förstå varandra över generationsgränserna i våra familjer och släkter.

Det här kan bara förverkligas i våra liv om vi lär oss vad självinsikt och självkännedom betyder – liksom att vi lär oss ”älska din nästa som dig själv”. Det är ju främst du av alla människor på jorden som vet vad som rör sig i ditt hjärta och som måste ta ansvar för vad och hur just du tänker och känner: För vad som rör sig i din ande, helt enkelt. Med hjälp av ”det profetiska ordet” som strömmar genom dig – uppstår en substans och en mognad i dig – som gör att du kan älska dina medmänniskor och betjäna dem – till liv och frihet.

Så kan vi bana väg för Herren genom våra egna liv – idag – i vår tid! Jag får lust att utbrista tillsammans med den gamle prästen: Låtom oss bedja!

Matt 11:12-19; 2 Pet 1:19-21; Mal 4:4-6; Mk 12:29-31; Luk 3:4-6

Som ett litet frö

Han såddes som ett litet frö rakt ner i människohjärtanas vidsträckta åker. Du vet vem jag menar: Han som kom med Himmelriket! Gudsriket blandades som en surdeg rakt in i mänsklighetens osyrade deg. De Gudstankar som varit dolda ”sen världens skapelse” skulle nu uppenbaras och göras tydliga för alla. Det blev och blir uppenbarat genom Ordet – utanför Ordet fortsatte det att vara mörkt, för det var Ordet som var ljuset. Och ljuset blir starkare och starkare ju närmare morgonen vi kommer. Vid tidens slut bryter ljuset igenom i en ny morgon över hela världen.

”Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna”, sa Jesus när han berättade om Himmelriket. Jag tänker att det måste betyda att ”alla tankar som mänskligheten kan tänka” (fåglarna) landar på den ”struktur” (grenarna) som genom Guds ord växer i mänskligheten.

”Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills alltsammans blir syrat”, fortsatte Jesus. Jag faller i hänryckning och jublar när jag hör det – nu ska även mitt liv få bli helt genomsyrat! Tre mått mjöl – har tolkats av teologer genom århundradena – som människans tre delar: ande, själ och kropp. Ja! Låt Gudsriket genomsyra hela min varelse! Och alla andras i hela världen!

”Se, er Gud är här” blir uppenbarat för de som gör sin livsresa på den heliga vägen.

”För ett barn blir oss fött (jmf. frö), en son blir oss given… Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike”. Vilken glädje vi har att se fram emot – allteftersom riket växer i hela världen!

Mt 13:31-35; Jes 35:1-10; Jes 9:6-7

Alla tiders största Kung – kommer! Och kommer mera!

Miljarder olika makter och trender brottas med varandra i våra dagar. Frågan är vilka makter som tar över i världen. Det böljar fram och tillbaka. Men det är lugnt, vill jag säga, allt kommer att bli bra – för ”dessa mina minsta”, som Jesus säger. Det goda kommer att besegra det onda, frågan blir enligt vilka definitioner. Men först måste det troligen bli lite sämre med allt – innan det blir mycket bättre.
Det står skrivet sen urminnes tider att Sions konung kommer – att ”Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna”, men att ”Hans välde ska nå från hav till hav, och från floden till världens ändar” – över hela världen alltså, inte bara över Sion. Mitt hjärta hoppar och jublar över denna underbara framtidsbild – eftersom det inte finns någon i hela universum jag litar på som Honom.
Men råder och regerar han inte redan? Som vi brukar sjunga? Blir det bara i framtiden? Jodå, ”Redan nu visar det sig”!
På samma sätt som tidigare kommer Jesus alltid ödmjuk och full av sanning – så också genom alla troendes hjärtan på alla kontinenter över hela världen. Han säger själv att ”Mitt rike är inte av den här världen… Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst” liksom att han ska ”gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” och ”låta (honom) sitta hos mig på min tron”. Relationen med Honom är det viktigaste som finns och det som skapar fred och frid i världen.
”Höj era huvuden… ni eviga dörrar” handlar om våra hjärtan – att vi befrias – våra hjärtan vidgas – från de reduktioner som har drabbat oss här i världen. Den inre dialogen i allas våra hjärtan – där vi tillsammans med Honom ska ”vara över och aldrig vara under” – fördjupas i våra dagar. Han ska göra oss till ”huvud och inte till svans”. Så kan också vi betjäna världen – ända in i det sista – med ödmjukhet och sanning.
Du fick tag i det, va? Han råder och regerar redan nu genom sitt Ord och sin Ande genom sin kyrka i hela världen. Men det blir starkare dag för dag nu, och in i framtiden.

Sak 9:9-10; Jes 43:19; Joh 18:36-37; Upp 3:20-22; Ps 24; 5 Mos 28:13

Har du det i dig?

Har du det i dig? Frågan är oerhört viktig och och kan bli riktigt fruktbärande – men kan också skapa tvivel och åstadkomma viss osäkerhet – om frågan misstolkas och inte landar i ett trosfyllt, tillitsfullt hjärta. Tuffare vinklad kommer frågan till dig så här: Har du vad som krävs? Och som allra tuffast: Har du det i dig – vad som krävs inför evigheten?

Det som det syftas på är den goda och nödvändiga karaktären liksom den nödvändiga förmågan, kapaciteten och tjänstvilligheten – för att ditt och andras liv ska bli ett bra liv. Frågan är uråldrig och kommer att följa mänskligheten till livets slut och ända in i evigheten. Berättelsen om de 10 jungfrurna ifrån Jesus – kommer ifrån klassisk tid – kan lära oss något om livets allra mest grundläggande villkor. Och hur vår karaktär och kapacitet kan lyfta våra liv.

Ordet om uthållighet – om det tas till vara – blir till det inre redskap som tar en genom allehanda stunder av prövningar. Man har det som krävs för att ta sig igenom. Det goda väsen och karaktär du fått som gåva bär dig genom prövningar och svårigheter.

Det finns en uråldrig vishet som riskerar att gå förlorad i våra dagar – eftersom så många människor söker den materiella ytan i så mycket högre grad än man söker djupet. Det handlar om förmågan att kunna se på sig själv och andra utifrån anden eller köttet, det imaginära eller det materiella.

Genom Guds nåd har jag allra oftast kunnat besvara den här lite jobbiga och utmanande frågan i positiva termer. Några gånger i negativa termer. Då får man ompröva sina vägval och helt enkelt förstå att Herren pekar på en annan väg. Det kan vara oerhört tuffa stunder. Prövningens stunder. Men att landa i Herrens famn när man besvarar frågan – att ”befästa sin kallelse och utkorelse” – det finns inget ljuvligare eller mer livgivande. Man får definitivt ny energi.

”Herren känner mig” och jag känner Honom. Dessutom känner jag ”mig i Honom” – vi hänger ju ihop organiskt. När jag känner mig själv och Honom i mig känner jag att jag har vad som krävs – och kan besvara frågorna positivt och bejakande. Hoppet stiger.

Fader, hjälp mig och stärk mig till att alltid kunna veta att det jag har i mig (Dig!), det räcker mer än nog för alla de prövningar och svårigheter jag måste möta här i jordelivet.

Matt 25:1-13; Upp 3:10-13; 2 Pet 1:10; Ps 139:1-18

Min mamma – var inget helgon – men helig

Jag har ingen rätt att utnämna någon till helgon, men jag skulle vilja säga om min mamma – så här i Allhelgonahelgen – att hon var ”en av de heliga”. Paulus skrev ofta brev till ”de heliga” på den eller den orten. Med helig avsågs människor som hade tagit emot Jesus, låtit döpa sig och fått syndernas förlåtelse. Det gjorde min mamma redan när hon var liten. Och sedan igen och igen under livet, som blev lite mer än 91 år långt.

Rut Bernice Maria föddes på en gård i Småland av min mormor Gerda, som hade varit evangelist och medlem i Sveriges första pingstförsamling i Skövde. Tidigt i livet fick min mamma med sig både tron, hoppet och kärleken. Hon gifte sig 1958 med Lennart och flyttade till Nyköping där hon födde 5 söner.

Mamma var nyfiken på livet, hon var vacker och hade humor. Hon älskade Jesus och Guds Ord, var omsorgsfull och generös. En av de bibelverser som betydde mycket för henne var bilden av när hon själv skulle få gå in i himlen – fri, förlåten och välsignad – i det läget ville hon citera Jesaja: ”Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot…” Flera gånger fann jag henne rörd till tårar över den versen.

Mamma Bernice dog den 16 september på morgonen och vi begravde henne med både sorg och tacksamhet i våra hjärtan den 18 oktober. Nu är det Allhelgonahelg – för första gången tänder vi ljus på hennes grav – i heligt minne bevarad.

Vi bygger landet – be för hur det går till

Socialdemokraternas partikongress börjar idag den 3 november. Temat för kongressen och inför valåret 2022 är att ”Vi bygger landet”. Moderaternas kampanjtema är ”Ni får vi ordning på Sverige”. Härliga ambitioner, tycker jag.

Så här låter det från Göteborg – där Socialdemokraterna nu har sin kongress: Vi bygger landet starkt och hållbart, Vi bygger ett land som håller ihop, Vi bygger landet med kunskap, Vi bygger landet tryggt, Vi bygger gemensam säkerhet tillsammans, Vi bygger en stark organisation tillsammans…”

Mina reflektioner blir som följer: Landet byggs underifrån inte uppifrån, från enskilda människors hjärtan, tankar och känslor. Varken partier eller stater bör uttala sig teologiskt, lämna sådant till enskilda och församlingar. Försök inte begränsa religionsfriheten i Sverige, stärk den istället. Uppgradera familjens och det privatas betydelse. Gör familjen till en jämbördig institution. Hedra kyrkan genom att fullborda skilsmässan mellan stat och kyrka. Låt kyrkan stå som jämbördig med staten, inte underordnad.

Låt oss börja nerifrån: Vi bygger familj – den främsta välfärdsbyggaren av dem alla, vi bygger kyrkor, vi bygger skolor… och sen fortsätter vi: Vi bygger ett starkt näringsliv som har kraft att bidra till välfärden, Vi bygger rättfärdiga styrelser/regeringar, Vi bygger en rättfärdighetens kultur i medier och i hela samhällskroppen.

Det är många som är med och bygger landet. Men kanske inte exakt så som denna partikongress vill – när den lägger sig i alltför närgångna detaljer i människors liv. Det finns möjlighet att tillhöra andra partier – eller inget – och ändå vara med och rösta…

Låt oss be en bön – vi som ändå brukar be – att socialdemokraterna inte kör ner i diket med en del av sina beslut under denna kongress. T ex det om ”att förbjuda religiösa friskolor”. Det är ett omänskligt dumt förslag.

Samla dina barn

När en mor – och en far – samlar sina barn fylls barnen av trygghet. Ingenstans i hela världen är det så tryggt som hos pappa och mamma. Det fungerar på ett förunderligt sätt även åt andra hållet. Om en kvinna sover med sitt spädbarn i sitt hus är hon tryggare och lugnare än om hon skulle sova ensam. Det är inte logiskt, jag vet, men frid och trygghet sprider sig när kärleken mellan familjemedlemmar sprider sig.

Staten eller kommunen kan aldrig ersätta familjens roll när det gäller trygghetsskapande i samhället. Frånvarande pappor och mammor skapar stora hål av otrygghet och osäkerhet bland alldeles för många. Det kan leda till både till enorm fruktan och till kriminalitet, som alla vet.

Denna grundläggande längtan – att få samla sina barn – och ha det bra tillsammans, den har funnits med mänskligheten i tusentals år. Ja, jag tror för min del att den är gudomlig. En gudomlig längtan efter en gemenskap i frid och glädje mellan varandra.

Jesus grät och klagade: ”Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla din barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte.” Det är en Guds längtan efter sitt folk som hörs i denna klagan.

Detsamma kan vi höra i Josefs röst när han i den största ömhet och kärlek säger till sina bröder – som tidigare hade sålt honom som slav till Egypten – ”Kom hit till mig.” Det sa han inte för att sedan straffa dem – utan av kärlek till sina bröder.

I våra dagar – denna oroliga och i långa stycken vansinniga tid – sprider vår Far i himlen denna samma uråldriga längtan i kyrkor och familjer som håller sig nära Honom. Han samlar oss till sig i växande grupper av människor som förenas i sin längtan efter att ”bli samlade” och enade och utrustade och utsända – till att utföra Hans uppdrag i världen: Att rädda den genom att suga in så många som möjligt i den stora kärleken/räddningen/gemenskapen.

Ropa namnet på din stad – i bön inför Gud – så ska du få se vad som händer i atmosfären. ”Hos Gud finns makten, och hos dig, Herre, finns nåd”, säger kung David. Vår Far hör när vi ”ropar” i vårt inre…

Matt 23:37-24:2; 1 Mos 45:4-8; Ps 62:10-13