Kärlekens underbara väg är den ultimata vägen!

Vi pratar om den ultimata vägen för hela mänskligheten. Den perfekta och fullkomliga livsstilen för alla människor i alla tider. Det är Kärlekens Väg.

När Jesus är på väg upp till Jerusalem med sin lärjungar vet han att han går för att ge sitt liv. Trots det tar han sig tid att bota folk på vägen. Han är inte fixerad vid sitt eget liv här i världen – utan alltid redo att vara en livgivare gentemot var och en han råkar möta. Även när han hånas, möter motstånd och lidande. Matt. 18:31-43

Gud Fader själv kallar detta handlande vist när han talar genom Jesaja: ”Se, min tjänare ska handla vist”. Jes. 52:13-15

Paulus lyfter fram denna väg – denna livsstil – när han skriver ”Kärlekens lov”, också kallad just ”Kärlekens väg”, i ett av Bibelns allra mest älskade kapitel: 1 Kor 13. Det avslutas med orden ”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken”.

Kärleken blir i Guds Rike ett vägröjande vapen i den andliga striden. Andens frukt blir ett kraftfullare vapen än atombomber. Häri ligger den eviga och himmelska visheten. Om du ska vinna ett människohjärta så kommer du aldrig att kunna göra det utan kärlek. Alltför många försöker med våld, tvång och manipulation att få med sig människor på sina onda vägar. Det slutar aldrig väl.

Låt oss följa Jesus i hur han kämpar den goda kampen genom tron och kärleken och be med honom ”jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen”. Även när det innebär ett visst lidande, en viss förföljelse och ett visst motstånd. Även när det innebär vissa tunga ansvar att bära. Även när vi måste offra vår bekvämlighet för kärlekens skull. Vi går – stärkta av kärleken – rakt fram igenom allting för ”kärleken är stark som döden, dess lidelse obeveklig som dödsriket”. 1 Tim 6:12; Joh 17:19; H.V.8:6

Jesus avslutar sin eminenta bön precis så: ”…för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem”. Joh 17:26

Jesus skapar tro

Jesus skapar tro i människohjärtan. Naturligtvis i förhållande till sig själv, Gud Fader och Anden… men även mellan människor – så att vi kan lita på varandra, tro på varandra och vara helt trygga även med människor vi möter för första gången. Detta behövs mer än någonsin – 2021 – i de oroliga tider världen upplever i våra dagar – med krig, stora folkförflyttningar och politiska och religiösa vanvettigheter…

Detta mirakel har jag varit med om väldigt många gånger i många länder – när jag för första gången träffar en broder eller syster. Efter några minuter känner vi oss som familj.

Gud vill att främlingar från alla världens länder ska få lära känna Hans väsen. Därför vill han svara på främlingars böner. Salomo bad för att det skulle hända: ”Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och vörda dig…”.

Jesus trodde själv på Gud på det sättet att Han litade helt på att det var Guds Ord han uttalade. Han sa ett ord – och det skapade tro. ”Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk”, sa officeren.

Paulus sa: ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror…” Han trodde på evangeliets ’här och nu – kraft’.

All sann och sund teologi skapar tro. Om teologin är alltför svag (d v s otydlig och mesig) kan den skapa otro och rädslor, tyvärr, och är den alltför stark (d v s hård och dömande) kan den skapa besvikelser. Men en lagom, sann och sund teologi – mitt på den smala vägen – skapar alltid ett skönt liv med Gud, där allting är möjligt.

Det stora sönderfallet – totalt kaos överallt

Det tycks verkligen vara på det viset att allting går mot sitt sönderfall. Alltså nu tänker jag inte på våra kroppar som kan tyckas gå mot ålderdomens sönderfall – år för år – ett steg närmare graven. Det ska vi inte ta nu. Vi kan ta det sen.

Jag tänker främst på stora nationers och imperiers sönderfall – alltså alla maktansamlingars sönderfall. Genom flera årtusenden har vissa riken byggts upp som fortfarande finns på jorden – vissa av dem har nära nog utplånats genom historiens gång – ändå på nåt vis överlevt och påbörjat en ny blomstringstid. Det tycks mig verkligen som att Amerika sönderfaller – i våra dagar. Det är nog ingen fara – de reder ut det här – men sönderfallet – dekadensen om du så vill – syns tydligt.

Jag tänker också på de sju maktsfärer som alla civiliserade samhällen har: Familjen, Kyrkan, Skolan, Politiska styrelser, Business, Media – som ofta kallas den tredje statsmakten i Sverige – samt Kulturen/Musiken/Underhållningsindustrin. Det sägs att den tredje statsmaktens roll är att granska (och kritisera!) den första och den andra statsmaktens roll (Riksdag och Regering). Det tycks mig som att det är ovanligt stora frossbrytningar inom alla dessa sju maktsfärer samtidigt. För att inte tala om emellan dem. Vanligt folk gör uppror och demonstrerar mot, klagar över – all överhet och makt. Det är stora fel på all överhet.

I den bästa av världar tänker jag mig ett scenario där alla sju maktsfärerna får och bör granska alla de andra – kors och tvärs – för att nå fram till samförstånd. Om det sker – när det sker – är det allra bäst för vilket mänsklig samhälle som helst.

Men idag ser det ut som allas krig mot alla inom och emellan alla nämnda maktsfärer. Om sammanhållningen – enigheten – förbunden – avtalen mellan allt och alla – upplöses genom makt och förakt från olika håll – uppstår en uppenbar risk att vi ”äter på varandra” – om inte rent fysiskt så kan det tydligen hända mentalt. ”Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra”, säger den gode Paulus från antiken. Mänskligheten har fortfarande inte lärt sig att låta bli.

Det stora upproret mot all överhet och makt du kan hitta på jordens yta – lär fortsätta till det bittra slutet. Och vi måste låta stora strömningar och rörelser i människohaven uttrycka sina innersta tankar och känslor – även när de är onda. Det är hög tid att något nytt får födas i människornas hjärtan.

För vår del – vi som har smakat friden och freden från fridsfursten som föddes så här års för länge sen – vi måste fokusera på att bygga fred varje dag – i stort och smått. Det finns ett enda rike som inte kan skakas! Så får vi helt säkert se – så småningom – både nya himlar och en ny jord bryta fram – rätt igenom det stora sönderfallet och kaos som vi nu bevittnar… 1 Pet 3:13; Upp 21 +22. Heb 12:26-27

Det blir helt säkert en God Jul och ett Gott Nytt År för oss alla – rätt igenom allt, ska du se…

Kyrkan – Kristi kropp reser sig över hela världen

Kyrkor sträcker sig ofta mot skyn med sina kyrktorn. Men byggnader – aldrig så vackra, ståtliga och imponerande – kan aldrig vara själva grejen. Det är människorna som tror – ett stort gränsöverskridande och världsomspännande kollektiv – som utgör själva kyrkan, Kristi kropp i världen idag. Det är denna del av mänskligheten som är själva grejen, vill jag mena.

I vår kaosartade och galna tid är det glädjande att se många, många tecken på att Kristi kropp reser sig över hela världen – på alla kontinenter – i alla länder och nationer. Det bes och ropas (eller viskas) till Gud överallt. Det är gott att få leva i denna tid – och se det ske framför våra ögon. Det finns många bedjande människor på båda sidor i det märkliga amerikanska presidentvalet. Det finns troende människor i alla 8 partier i Sveriges Riksdag. Gud finns i alla partier och samfund – jag tycker att det är en hoppingivande tanke. Det borde kunna leda till att det som värderas väldigt högt av Gud i himlen – också får ett genomslag i vår politik – vår inställning till medmänniskan – på jorden.

De grundläggande kristna värderingarna – alla människors lika värde – medborgerlig rättfärdighet – demokratins uppgradering – att man får säga vad man tänker – jämställdhet mellan kvinnor och män – respekt för oliktänkande – att få ta emot och ge förlåtelse – hållbara, livslånga äktenskap och relationer – alla människors behov av daglig omvändelse – att man ”fångar dagen” – att vara den man skapades till att vara – att bry sig mer om andra än sig själv… det borde kunna bryta igenom och komma fram genom människor i alla partier och samfund samtidigt. Det tycker jag, och det kan du gott tycka med, brukade min farfar säga. Det finns många, många tecken på att det faktiskt sker, kan du se dem…?

Det Kristna Egot – ett dubbel-ego?!

Det stora, feta, kristna egot. Så kanske jag borde ha rubricerat detta inlägg – för att väcka din uppmärksamhet. Men det är lite emot min natur att använda ett sådant språk. Och kristna människors egon är inte värre än så kallade vanliga människors egon. Så rubriken får duga.

Det kristna egot – den troendes jag – är egentligen en sorts dubbel-ego. Jesus ber ju så: ”att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig”. Det är ett andlig faktum att ”jag är i Honom och Han är i mig”. Ett dubbel-ego utan minsta tendens till att vara schizofren! Tvärtom: Att bli helt förenad med Honom och förbli i Honom. Och trots enheten både ”Du och jag”. Tål att funderas på… Joh 17:21

Det kristna egot tämjs genom Herrens Närvaro i det. Genom Hans Närvaro kommer en naturlig ödmjukhet till den troende liksom en makalös frihet till att vara sig själv. I Honom.

När Herrens Ande kommer över det kristna egot accepteras både korset, lidandet, döden och uppståndelsen. Så ödmjukas det kristna egot till att utstråla något Himmelskt istället för köttsligt eller världsligt. Det är vad världen behöver i dessa dagar: Troende människor så fyllda av Jesus att omgivningen tydligt lägger märke till det – i all mildhet.

Living in Jesus keeps your character – keeps the unity!

”While I was with them in the world, I kept them in your name. Those whom you gave me I have kept… ” Our Master prays like this in his ’last’ prayer. From this we may learn several things. Joh 17:12.

Jesus lived very close to his disciples and they lived very close to him. So incredibly close that it is often described as ”in” one another! The immediate relationship with Jesus had a strong influence on the disciples essence and character. In his presence it was not difficult to love, be happy, be calm, forgive, have patience and serve others – to be like Him! ”…as he is, so are we in this world”. Of course, it is like this even today for each and everyone of us who confess to be ”in Christ”. 1 Joh 4:17

When the unity between all of us who are believers – all over the world – regardless of denominational affiliation – is growing – it is because we cultivate the nearness to Jesus – so that his being is having a decisive influence on our own character – our way of being human. Let’s – in all humility – watch over the values of one another. We need one another to be kept in his spirit. When we are living in his Name we become one both with him and one another – across all kinds of borders. Joh 17:11

A wonderful rose of heavenly character and unity I give to you today 😉

Närhet bevarar karaktär

”Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i mitt namn som du gett mig. Jag vakade över dem…” Joh 17:12. Så ber vår Mästare i sin ’sista’ bön. Det lär oss flera saker.

Jesus levde väldigt nära sina lärjungar och de levde väldigt nära honom. Så oerhört nära att det ofta beskrivs som ”i” varandra. Närheten till Jesus påverkade lärjungarnas väsen och karaktär. I hans närhet var det inte svårt att älska, vara glad, vara lugn, förlåta och ha tålamod – och vara som honom – ”sådana är också vi i den här världen”. Så är det förstås även idag för var och en av oss som bekänner sig vara ”i Kristus”. 1 Joh 4:17

När enheten mellan alla oss troende människor – i hela världen – alldeles oavsett samfund – växer – beror det på att vi odlar närheten till Jesus – så att hans väsen får ha ett avgörande inflytande på vår egen karaktär – vårt sätt att vara människa. Låt oss – i all mildhet – vaka över varandras värderingar. Vi behöver varandra för att bevaras i hans Ande/anda. När vi lever i Namnet blir vi ett både med honom och med varandra – över alla gränser. Joh 17:11

En ros vill jag ge dig idag

Helige Far, bevara dem i ditt namn (sv)/Holy Father, keep them in your name (en)

(sv) Att ”bevara någon i ett namn” – blir ett lite märkligt uttryck på svenska. Men på många ställen i Bibeln står ”namnet” för väsendet, essensen, karaktären eller till och med ”närvaron” hos den som bär namnet. Så när Jesus ber ”bevara dem i ditt namn” är det precis det som han menar: Älskade Helige Far, bevara mina efterföljare i ditt eget väsen – i din egen ande. Joh 17:11

På våra skolor och i alla våra verksamheter arbetar vi med ett ”karaktärsdaningsarbete” – som innebär både ordförståelse och återspegling hos den enskilde. Klassiska värderingar/dygder som kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod och självbehärskning – andens frukt – behövs överallt i vår värld, nuförtiden. Gal 5:22-23

Vill du be den här bönen för dina följare? Vart du än går i skogar, berg och dalar genom livet får du ju många följare – inte minst på nätet. Be för dem alla – att de blir bevarade i Faderns anda och väsen. Själv blir du bevarad av bara farten när du ber för andra!

Bevara dem i ditt namn när kvällen kommer. Keep them in your name at night.

(en) To keep someone in a name – is a strange expression in English. But in many places in the Bible ”the name” stands for the nature, the essence, the character and even ”the presence” of the one carrying the name. So when Jesus prays ”keep them in your name” this is exactly what he means: Beloved Holy Father, keep my followers in your own character – in your own spirit. Joh 17:11

In our schools and in all of our organisations we are working with ”character formation” – it means both an understanding of the specific word but also a reflection or mirroring from the individual. Classic values/virtues like love, joy, peace, patience, kindness, goodness, faithfulness, gentleness and self-control – also called the fruit of the spirit – are very much needed everywhere in our world, nowadays. Gal 5:22-23

Wo´nt you pray this prayer for your followers? Wherever you go in the world, through life, you get many followers – not in the least on the internet. Pray for them all – that they will be kept in the spirit and essence of the Father. You yourself will be kept and protected – on the go – when you pray for others!

Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt (sv) All mine is yours and all yours is mine (en)

(sv) Jesus säger de mest oerhörda saker i sin ”sista bön”. Man blir överväldigad varje gång man läser det. ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt” handlar om den mest djupgående och äkta förbundsrelation man kan föreställa sig. Här mellan Gud Fader själv i himmelen och Människan Jesus som mänsklighetens representant på jorden. Himmel och Jord möts i en gigantisk kosmisk kyss och ger varandra inte bara gåvor och presenter – utan precis allt.

Jesus fortsätter – i samma vers – och säger ”och jag är förhärligad i dem”. Plötsligt vänder han fokuset och lägger in hela förbundet mellan honom själv och Gud Fader rakt in i alla troendes själar. Han ger både sin och Faderns härlighet rakt in i hjärtat på alla som ”tog emot honom”.

Min vän, be nu med full frimodighet och ödmjuk stillhet inför Fadern – med Andens hjälp – samma bön vår Mästare bad – så ska du få se vad som händer… Joh 17:10; Joh 1:1-18

(en) Jesus says the most overwhelming things in his ”last prayer”. You hit the floor everytime you read it. ”And all mine are yours, and yours are mine” is about the most profound and honest covenant relationship you can imagine. Here it is between God the Father himself in Heaven and the Human Jesus as the representative of Humanity on Earth. Heaven and Earth meets in a gigantic cosmic kiss and give each other not just gifts and presents – but virtually all and everything.

Jesus continues – in the same breath – and says ”and I am glorified in them”. Suddenly he is shifting focus and throws the whole new covenant between himself and God the Father into the souls of all believers. He gives both his and his Fathers glory straight into the heart of those that ”received him”, ”to those who believed in his name”.

My friend, pray now with full confidence and humble serenity to the Father – with the help of the Helper, the Spirit – the same prayer as our Master prayed – then you will see what happens… Joh 17:10; Joh 1:1-18

Jag ber för dem (sv). I pray for them (en).

(sv) Detta är något oerhört och enormt. Att Jesus ber för oss. ”Jag ber för dem”. Känn dig insvept i hans böner – på väg till Fadern och tillbaka igen! Som ett bönesvar. Joh 17:9.

Jesus säger att han inte ber för hela världen utan först nu för dem om vilka han säger ”de är dina” när han talar till Fadern. Så underbart att få bli kallad ”dina” när Jesus ber till sin och vår Far! Han säger inte ”mina” lika ofta i sin bön, trots att de har blivit givna till honom, utan han håller fast vid att de tillhör Gud Fader själv. Vi tillhör både Jesus och Gud. Joh 17:9.

Det är som att Han lämnar resten av världen åt oss att be för – så som Han ber. De som Fadern ger oss ber vi särskilt för. Vi ber ”för alla människor”, men särskilt för dem vi har fått en relation till – både troende och ännu inte troende. Vi ber för dem. 1 Tim 2:1.

”Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen”. Så kommer också fler och fler människor till tro över hela världen. Mycket sakta på vissa ställen; betydligt snabbare på andra. De kommer till tro, hopp och kärlek. Genom att vi inkluderar dem i våra böner inför Gud Fader. Så drar Han dem till sig. Vi ber och Han drar 😉 Joh 17:18; 1 Kor 13:13; Joh 6:44.

(en) This is something huge and enormous. That Jesus is praying for you and me. ”I pray for them”. You are swept into His prayers – on your way to the Father and back again! Like an answer to prayer. Joh 17:9.

Jesus says that he is not praying for the whole world, but first now for those of which he says ”they are yours” when he is speaking so intimately to the Father. How wonderful to be called ”yours” when Jesus is praying to his and our Father! He does not say ”mine” that often in his prayer, in spite of that they have been given to him, but he remains with that they belong to God the Father himself. We belong to the Father and Jesus. Joh 17:9.

It is like He is leaving the rest of the world for us to pray for – as He prays. The ones the Father gives us we pray for – especially. We pray ”for all men”, but mainly for the ones we have been given a relationship to – both believers and not yet belivers. We pray for them. 1 Tim 2:1.

”As you sent me into the world, I also have sent them into the world”. In accordance with this more and more people are coming to faith all over the world. Very slow in some places; much faster in other places. When we include them in our prayers before God the Father. Like this He draws them to himself. We pray and He is pulling on their hearts 😉 Joh 17:18; 1 Cor 13:13; Joh 6:44.