Etikett: Johannes 17

”Not all those who wander are lost” skrev Tolkien. Inte alla som vandrar omkring i världen är förlorade eller vilsna, fritt översatt. De flesta tror att hans mening var att uppmuntra människor till att ha ett livsmål. Alla kan vi väl också vara lite vilsna och osäkra ibland – trots att vi vet vart vi är på väg – och vart vi vill komma – i det långa loppet.

Att vara förlorad eller funnen! Att vara maktlös eller ha kraften och modet att förändra! Att bära på skuld eller vara förlåten! Att känna sin synd eller av nåd ha fått rättfärdighet! Att leva under skam eller ha fått upprättelse! Att vara livrädd eller ha fått möta den trygga, försonande famnen!

Mellan sådana poler har identiteten hos oss människor pendlat i alla tider – och gör det fortfarande även i dagens svenska kulturklimat. Filosofin ”mellan självhävdelse och legitimationskris” kallar Svante Nordin hela 1900-talets filosofi. Antingen hävdar vi oss själva alldeles för starkt i individualismens namn eller river vi ner andra gruppers legitima rätt att existera. Inte har mycket blivit bättre på den fronten fram till 2021!

Jag önskar varje människa på jorden att få vara med om den här typen av kraftfulla identitetsförändringar – givetvis åt rätt håll – alltså från något dåligt till något bra. Från något ont till något gott. Det finns inget bättre eller tryggare ställe för det än i Herrens famn.

För de flesta av oss är det trots allt inte så väldigt antingen eller – vi kanske är trötta på antingen eller – utan mer att vi är på väg igenom… vi är i process, som det så fint heter. Det vill säga vi är på väg från ett läge till ett annat – även när det gäller känsligheter som identitet, tillhörighet, gemenskap och religion…

Att först – eller periodvis i livet – leva i ett ”förlorat – förvirrat – bortkommet” tillstånd, som ett förlorat får, och sedan få komma till Faderns öppna famn. Det finns trots allt inget bättre. I den allra sista versen i Bibelns längsta Psalm är bönen: ”Jag har gått vilse som ett förlorat får. Sök upp din tjänare, för jag har inte glömt dina bud.” Och Jesus ber: ”Far, jag vill att att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig.”

_{Ps 119:176; Joh 17:24}

Varför finns jag till? Vem är jag? Vad har jag här att göra?

Meningsfrågan är den allra viktigaste frågan för väldigt många människor på jorden. De flesta finner också svar på meningsfrågan som gör att man verkligen vill leva. Kärleken till sina nära och kära, till familjen, är det vanligaste svaret. Om kärleken inte fungerar på den fronten kan man tappa livslusten. Ett annat mer krasst svar är: Det handlar inte om dig!

Det finns svar i din egen personlighet om vad du skapades till – vilket uppdrag – vilken mission – du är kallad till: Om din personlighet lutar åt äventyr är det säkert så att det är precis vad du är kallad till. Om du lutar åt sanning och rättvisa så säger det något om vem du är. Om du alltid vill leva glad och sprida glädje och trivsel till andra och skyr all sorg som pesten säger det något om din kallelse. Om du har en tendens att alltid bry dig om andra och dina samtal gärna blir långa – har du helt säkert kallelsen att vara pastoral! Om du lutar åt att alltid visa och förklara – både för dig själv och andra – allting som syns och inte syns – är du med all sannolikhet kallad till att vara lärare…och så vidare…

För den elit som drar alltför enkelspårigt åt sitt eget förstånd, kan det vara dolt att man är kallad till något över huvud taget. ”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja…” Men kung David säger om Jesus: ”Du har visat mig livets vägar, du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte”.

Redan på Moses tid kom kallelsen att ”du ska älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft”. De orden har blivit vägledande för generation efter generation i vår värld! Vi som också läser Johannes vet att det också menas att vi ska älska varandra och andra människor på samma helhjärtade sätt.

För att klara det måste vi leva i omvändelse och ”sinnets förnyelse” varje dag – så att kärleken – meningen med livet – kan komma fram varje dag – i förhållande till alla vi känner och kanske snart känner…

Så här uttrycker Paulus missionskallelsen i en lovprisning: ”Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.”

Be en bön med mig: ”Fader, fyll ditt folk med härlighet så att alla kan ’leva sin mening’…”

_{Mt 11:25-27; Apg 2:28; 5 Mos 6:5; Rom 11:36; Joh 17:1, 24}

”Ni är mina vittnen, säger HERREN, och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig och förstå att Jag Är.” _{Jes 43:10}

Vi får inte bara se Gud på distans, som vore Han långt borta; nej, vi får personligen erfara Honom när Hans Ord träffar våra hjärtan. Och inte bara uppleva Honom, utan dessutom leva ut Honom genom våra liv så att våra liv blir ett vittnesbörd om Hans Närvaro – för många andra. Vilket oerhört privilegium!

Så här års – helgen efter påsk – tänker kyrkan i hela världen särskilt på det här med att vara ett vittne. Johannes berättar om hur Jesus visade sig för lärjungarna vid Tiberiassjön – och hur de där och då blev vittnen. Paulus berättar om hur Jesus visade sig vid något tillfälle för ”mer än femhundra bröder på samma gång.” ”Allra sist visade han sig också för mig”, fortsätter Paulus, och berättar om ”Guds nåd som varit med mig”… _{Joh 21; 1 Kor 15}

I Apostlagärningarna säger Jesus: ”…när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Det är väl där nånstans vi befinner oss, vi svenskar, vid jordens yttersta gräns. Och ett vittne blir man, som bekant, i samma ögonblick man ser något hända. På samma sätt som Jesus blivit Faderns vittne när Han sa och gjorde det Han såg Fadern göra, så blir vi vittnen till Jesus när vi ser vad Han gör – med oss eller med andra – där vi befinner oss. _{Apg 1:8; Joh 5:19; 14:12}

Det vi alla, som mött Gud och Jesus och den Helige Ande, kan vittna om är just hur mötet – och föreningen – med Jesus och Hans Ord har påverkat och fortsätter att påverka våra liv. Ja, som Herrens tjänare och tjänarinnor vittnar vi med våra liv – ibland utan ord – och ibland med våra ord. Herrens tjänare lever och förkunnar Livet; Gudslivet vi fick del av när vi mötte Honom och såg vad Han gjorde. Det var då vi blev vittnen. Vi såg något hända.

Framöver kommer kyrkan i hela världen att mer och mer bli vittne till vad Gud gör idag. Vi hör vittnesbörd från många länder om vad Guds Ande gör. Hör du det också?

”Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen”, bad Jesus… _{Joh 17:18}

Precis allt ska bli nytt! Hela världen ska omskapas. Det ska bli fred och frid på alla kontinenter på jorden. Detta är betydelsen av Påskdagen. Det är själva Meningen med att Jesus uppstår. HERREN är verkligen Uppstånden! Och vi med Honom!

Jesus uppstår ur graven. Detta ges i vår tro helt kosmiska proportioner. Det påverkar hela världen. Alla människor – både de som lever nu men också de som har levt tidigare i historien – kommer att uppstå och föras fram inför Gud – för att få sitt liv utvärderat. Mycket spännande! Hur ska det gå?

Så som Israels folk en gång för mycket länge sen befriades från Egypten – ”genom Lammets blod” – så förs i våra dagar allt Guds folk ut ur alla världens riken och maktstrukturer – trots att vi förblir en del av dem kanske så länge vi lever här på jorden. Alla som vill – och tar emot Honom – får del av Honom och av vad Han har gjort. Jesus är Herre över alla som bejakar Honom. Vi är en växande del av mänskligheten.

Den kristna maktanalysen behöver idag utföras på alla maktcentra som finns i världen just i vår tid: Alla diktaturer; alla demokratier; alla ”Big Tech”-företag som omsätter mer pengar än många nationer i världen; alla Big Pharma-företag som tjänar storkovan på behovet av mediciner i världens alla länder – och så vidare. All makt måste granskas. Utifrån ett kristet perspektiv.

”Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.” Det är skönt att tro på Honom som sitter på tronen. Han som blivit given all makt gör all annan makt ny. Mitt igenom allt eländes elände som kan inträffa på jorden – utifrån mänsklig makt – gör Han allting nytt. Det ska bli ännu skönare när det är klart.

Så kommer allt att landa i att vi känner hans namn – hans väsen. Det blir himmel på jord. ”Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem”.

Hela du och hela jag är fullständigt förnyade när vi landar där…

Fil 2:11; Upp 21:5; Joh 17:26

Fröet till det som vi skulle kunna kalla den kristna revolutionen i världen såddes av Gud själv genom det som Jesus gick igenom, för vår räkning, i det som kallas ”den sista påskmåltiden” och ”den första nattvarden” i Mark 14:12-26 (SFB15). Och genom allt som följde av misshandel, korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd. Där instiftades det nya förbundet, där lyftes välsignelsens bägare, där skapades Kristi kropp i världen. Kyrkan blev till.

Kyrkan skapades för att förkroppsliga det nya förbundet mellan Gud och människa i världen. Det nya förbundet är ett fullkomligt förbund – därför kan det även kallas effektivt. Inte kanske effektivt i vår mening ”tidssnabb”. Men effektivt i meningen jobbet kommer att bli gjort i mänskligheten.

Gud jobbar, i våra ögon, med extremt långa processtider. Det finns många anledningar till det. En av dem kan vara att vi människor på inget sätt ska kunna kontrollera och reducera Guds processer i mänskligheten. Han vakar själv över sitt Ord för att det ska gå i fullbordan.

Den kristna evolutionen i världen – d v s Guds rikes tillväxt i människohjärtan på alla kontinenter – bara fortsätter och fortsätter. Idag är vi fler troende än vi någonsin varit tidigare i historien. Låt oss fira det denna påskhelg!

Paulus talar om Guds hemliga vishet och säger ”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud.”

Den människa som tar till sig Hans Ord – t ex berättelsen om korset och uppståndelsen – och förblir i Honom, kommer – mer levande än någonsin – ut på andra sidan – tillsammans med Honom.

Jesus ber: ”Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig” och ”jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord.” Den kristna (r)evolutionen rullar vidare… Låt oss vara ”vakande och bedjande”… Det känns spännande att vara med…

Mk 14:12-26; 1 Kor 2:9-10; Joh 17:24, 20

Man kan inte säga att det är bekvämt att vara en lärjunge till Jesus. Man kan inte säga att man ’hänger på ett tag’ bara för att det är kul. Inte heller för att man vinner så mycket på det heller – i människors ögon. Vinner på det gör man ju mest i den andliga världen – i Guds ögon – vilket i och för sig inte vill säga lite.

Jag vet att någon vill säga emot mig och säga att när kristendomen och makten var i symbios kan man tänka sig att vissa maktmänniskor bekände sig till kristen tro bara för att själv få stiga i graderna. Till det vill jag säga att då går man inte korsets väg.

Korsets väg innebär i praktiken att dö ifrån sig själv och sitt eget. Och just den biten kommer aldrig att kunna kallas bekväm. Det innebär även att kunna erkänna att man hade fel eller gjorde fel, liksom att man rent generellt faktiskt kan ha fel. Och att säga ’förlåt mig’, så ofta det behövs. Och att kunna kliva av från maktpositioner, lägga ner sina vapen och ge bort av det man äger. Det här är ganska svårt och obekvämt för de flesta människor. Men om man går i kyrkan får man en viss träning i detta att bekänna sina synder – och lägga dem bakom sig. Man tränas också i att vara generös mot andra och leva mer för andra än sig själv.

När Jesus rider in i Jerusalem hälsas han först av jublande skaror. En vecka senare är han korsfäst. Det borde, bland mycket annat, lära oss att inte söka bekräftelse från människor, utan från Gud. I tidens längd kommer Jesu hållning att vinna i hela världen – övertygad och ödmjuk, samtidigt…

Jesus ”fick del av kött och blod”, d v s han kom i en mänsklig kropp och kunde därför frestas, prövas och utsättas så som vi människor frestas, prövas och utsätts för saker. Och därför kan han vara barmhärtig mot oss – eftersom han vet hur det är. Och eftersom hans väsen är ren kärlek.

På Moses tid började man fira den allra första påsken/det osyrade brödets högtid. Den syftar till samma sak: att onda tankar och gärningar ska rensas ut ur våra liv – av oss själva men med Guds hjälp. Inget av surdegen fick finnas kvar under 7 dagar…

När den första planen inte nådde hela vägen fram när det gällde att göra helgon av folket sände Gud sin Son för att ge Honom som vägledning för tanke, tal och gärning. Jag tror att vårt gemensamma vittnesbörd måste bli att det går lite lättare nu att omvända sig och ändra sig, med Guds hjälp, men det är fortfarande inte helt bekvämt, eller hur?

Låt oss be med Psalmisten: O, HERRE, fräls! (Hosianna-ropet) O, HERRE, ge framgång! Alltså framgång för Hans Ord genom våra liv.

Med Jesus kan vi be – när livet känns svårt – när allt är som värst –”jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen” och ”bevara dem från det onda”.

Mk 11:1-11; Heb 2:14-18; 2 Mos 13:6-10; Ps 118:19-29; Joh 17:19, 15

När vi tänker på ”Guds mäktiga verk” går våra tankar ofta åt mirakelhållet. Men idag vill jag fokusera på hur Gud är mäktigt verksam genom vanliga människor varje dag. Vi söker gärna det sensationella och överraskande, men Gud är oftare verksam i den stilla vardagen.

Jesaja profeterar om Immanuel – ett av Herrens namn, som betyder Gud med oss. Jesus själv ber för oss med orden ”jag i dem och du i mig”. Det här syftar till Guds viktigaste och mäktigaste verk i mänskligheten – att vi ska bli präglade av Himmelrikets karaktär och väsen, att vi ska få våra sinnen skärpta genom Andens närvaro och verksamhet och att vi ska få kraft att helhjärtat betjäna de världar vi rör oss i. Detta är Guds allra mäktigaste verk – att uttrycka sig och Himmelriket genom vanliga människor, från början födda i synd…

När ängeln besökte Maria med budskapet om att hon som 15-16-17-åring skulle ”föda Guds Son” var det naturligtvis chockerande. Men hon svarar bara: ”Jag är Herrens tjänarinna. Ske med mig som du har sagt”. På ett sätt kan även detta kallas ett mirakel – att en människa gensvarar så villigt och snabbt på ett Guds tilltal. Men det blir allt vanligare i världen idag. Det pågår – de facto – väckelse på jordens alla kontinenter.

Gud är mäktigt verksam genom att, med sitt Ord och sin Ande, förändra våra tankemönster och våra beteendemönster. Det sker ibland snabbt – ”hans ord går ut med hast” – och ibland långsamt – ”han ger dina gränser fred” – men det allra underbaraste är just detta att Guds kraft verkar mäktigt i oss. Varje dag. För den som vill.

Kärlekens alla goda frukter… Gudomlig vishet, motivation och urskiljningsförmåga… Himmelsk tjänstvillighet – som Maria…

”För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig”, skrev Paulus. Jag är 100 procent säker på att Paulus inte fick monopol på den erfarenheten. Vi kan alla få nåden att göra den erfarenheten. Låt oss ödmjukt och trosfyllt be om att få göra den erfarenheten igen och igen…

Jes 7:10-14; Joh 17:23; Luk 1:26-38; Ps 147:15, 14; Kol 1:29

Vi är kallade av leva av ”allt som utgår från Guds mun” – det vill säga av allt vår Fader i himlen faktiskt säger. Han ger oss Livets bröd – sitt eget Ord – att leva av alla dagar så länge vi lever här på jorden. Det ger oss kraft att medverka i den stora räddningen av världen. Vi kan göra gott mot vår nästa. Vi kan älska så som vi själva blivit älskade av vår Far.

Vi läser om hur Jesus tar emot 5 kornbröd och 2 fiskar från en liten pojke. Han ser upp mot himmelen och välsignar gåvorna. Det delas sen ut till 5000 män! Alla blir mätta och det blir 12 korgar med bröd över! Vilket överflöd utifrån det lilla!

Gud ger oss något som vi kan leva av – men som växer och blir större när vi ger det vidare till andra – för att mätta behov i andras liv. Om vi nu främst fokuserar på just Orden från himmelen – kan vi se en väg där också vi ger hela vårt liv i tjänst för andra. Löftet från Gud är att det blir mer när vi ger. Kärleken växer när vi delar med oss av den. Våra gåvor (talanger) växer i duglighet och skicklighet när vi betjänar andra med dem.

Paulus säger att ”Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till allt gott verk. Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga hans rättfärdighet består för evigt. Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att , hans ska ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god skörd” Detta kan vara och bli både din och min livserfarenhet.

”De ska tacka HERREN för hans nåd och hans under mot människors barn, för han mättar den längtande själen och fyller den hungrande själen med sitt goda”

Vi behöver ”food for thought” – mat för tanken och själen varje dag. Vi behöver, för varje situation vi hamnar i, ett Ord från Gud. Vi lever ju av det – och det är vad världen behöver. Har vi fått ett sådant Ord på morgonen kan vi dela ut av det hela dagen.

Utan Ord från Gud tappar vi kraft och blir alltför svaga. Vi kan bli ”som en äggsjuk höna”, helt rastlösa. Vi måste få tag på nåt som vi kan bära i vårt hjärta – för annars har vi ingenting att ge. Det är de eviga Orden som kan fylla de eviga behoven. Den eviga visheten kan fylla det eviga behovet av vägledning.

”…för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått…” Här behandlar Jesus Orden han fått från sin Far som något oerhört värdefullt – som Livets bröd.

Det enda vi behöver göra är att vända vår ande och vårt sinne till vår Far – så ger Han oss genom bönen precis vad vi behöver – också för att kunna ge något eller kanske mycket – för att kunna uttrycka något Gudomligt – till andra. Så räddas världen.

Joh 6:1-15, 2 Kor 9:8-10, Ps 107:1-9, Joh 17:8

Kampen mot ondskan rasar vidare över hela världen och genom alla tider. Det är bara det att den intensifieras i våra dagar, kan man tycka. Det blir i sig självt ett tecken på att tiden går mot sitt slut. Men den som tror kan vara trygg igenom allt som händer. Genom tron förstår vi att allt kommer att sluta väl – även om vi dör. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Heb 11:1-2

Var och en av oss måste förstås ta sitt eget ansvar i kampen – och först och främst se till att ondskan inte får komma fram genom en själv. Vi kan ju välja vad som får röra sig i vår egen föreställning – i våra egna imaginationer och drömmar. Vi kan i hög grad välja vad vi längtar efter. Och precis här avgörs stora delar av kampen. Genom att vi väljer den goda vägen.

Kampen står nämligen i våra egna sinnen – i våra egna hjärtan. Det är nästan aldrig någon annans fel – hur du tänker, väljer och gör. Du kan i hög grad bortse från vad andra människor tycker och tänker. I din egen ande – i ditt eget hjärta – kan ett Guds Ord från Bibeln uppstiga. Det skapar frid och ger vägledning och kraft i kampen. Ps 25:12

Därför är det en glädje att den här helgen läsa om David och Goliat. Hur den lille herdepojken med Guds hjälp kunde besegra den onde och mycket större Goliat. Och om hur Jesus genom Guds rikes närvaro kunde befria en man från en ond ande som gjorde den stackars mannen stum. 1 Sam 17. Luk 11:14-26.

Paulus har också något viktigt att säga om kampen mot det onda genom att sätta fokus på hur vi själva pratar. ”Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas ibland er, det anstår inte de heliga. Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka istället Gud.” Så kan ondska stoppas redan när den är på väg ut genom munnen ;). Om man vill ta ansvar för sina ord. En sund självcensur i kampen mot ondskan. Ef 5:1-9

David, som alltid uppmuntrar oss till bön, säger och ber: ”Den som vördar HERREN undervisar han om vägen han ska välja. Hans själ ska vila i det goda…Låt oskuld och ärlighet bevara mig, för jag hoppas på dig…” Ps 25:12-22

Jesus själv ber: ”Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda.” Joh 17:15

Genom bönen stärker Gud dig i den dagliga kampen.

Tron är en av de allra starkaste krafter som förekommer i mänskligheten. Den kan både ”förflytta berg” och ”få träd att rycka upp sig med rötterna och plantera sig i havet”, säger vår Mästare. Men ibland kommer trons kraft till oss på ett annat sätt. Ibland bär den på ett helt förunderligt sätt genom allehanda svårigheter, motstånd och helveten. Mk 11:23

Denna tro kan kallas för den kämpande tron, det vill säga, den tro som bär genom allt som kan möta en människa. Den tro som ger kraft i kampen. Du har säkert mött människor som förvånar dig: – Hur orkar människan? Kan det vara att de ser något som du inte ser och detta håller både modet och hoppet uppe – och ger kraft att fortsätta på vägen?

En kananeisk kvinna kom till Jesus och ville få hjälp för sin dotters räkning – men hon blev i första läget något bryskt avvisad. Men hon gav sig inte, utan ödmjukade sig och fortsatte att sträcka sig efter hjälpen. Plötsligt vände situationen och hennes dotter blev botad. Mt 15:21-28

Paulus använder sitt kontrast-rika språk och beskriver hur tron bär honom vidare i sitt tjänande, genom allt; ”i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand, i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare, vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, vi är bedrövade men alltid glad, vi är fattiga men göra många rika, vi har inget men äger allt.” Kan tron alltså ge en sådan oerhörd kämpaglöd och kraft till att ta sig igenom – allt? 2 Kor 6:1-10

Många är de människor som har ”kämpat med Gud”, blivit ödmjukade och helt beroende av Gud och hans nåd, och på så sätt kommit igenom till en så mycket större välsignelse i livet. Jakob vid bäcken Jabbok är bara ett av väldigt många exempel. 1 Mos 32:22-31

Låt oss ropa med Psalmisten när vi behöver det: ”Ur djupen ropar jag till dig, HERRE…” Det finns en äkta tro som verkligen bär i alla våra kamper – för alla som vill ha den. Kliv in i relationen med Fadern. Ps 130

När Jesus uttalar orden: ”Far, förhärliga nu mig med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till”, Jag är inte längre kvar i världen”, ”Nu kommer jag till dig” och ”jag helgar mig för dem, för att också de ska var helgade i sanningen” – så vet Han vad det innebär: Genom död till liv. Det är verkligen inte någon glättig eller lättvindig tro vi talar om här – utan den kämpande tron som bär genom allt. Du kan också vara buren av en sådan tro. Joh 17