Kampen om Friheten att vara troende

I måndags gick remisstiden ut för att svara på Regeringens remiss om ”skolor med konfessionell inriktning”. Många starka argument emot ett ”etableringsstopp” kom in från alla kristna organisationer, förstås, men även från många andra. Vill du läsa några av dem hittar du många här: https://www.regeringen.se/remisser/2020/02/remiss-sou-201964-nya-regler-for-skolor-med-konfessionell-inriktning/ Se särskilt Sveriges kristna råds, Svenska Kyrkans och Katolska kyrkans svar.

Stiftelsen Agape Norrköping inkom också med ett remissvar, där vi skrev i en övergripande sammanfattning: Konfessionella inslag bör inte granskas mer i svensk skola än de gör i offentligheten. Men liksom vad som helst kan granskas i offentligheten bör också vad som helst kunna granskas i svensk skola. Dock bör man ge skolan arbetsro och livsutrymme – och inte granska sådant som är onödigt att granska.

Sen tog vi ett steg till och gav ett eget konkret förslag – utöver att bara svara på remissförslagen. Ta bort uttrycken ”icke-konfessionell” och ”konfessionell” ur lagar och förordningar! Och ta bort den onödiga, akademiska och filosofiska skillnaden på orden ”utbildning” och ”undervisning”. Låt oss vara troende människor! I alla världar! Även i utbildningsvärlden!

Det står en kamp om religionsfrihet, trosfrihet, tankefrihet och samvetsfrihet även i Sverige idag. Den är långt ifrån över. Alltför många är helt okunniga och oförstående inför dessa begrepp. Det är stor risk att råka ut för förakt bara man nämner något av dessa ord. Nu sticker till och med Svenska Kyrkan ut i sammanhanget och talar om barnens rätt till andlighet. Jag tycker det är kanon! Vi som är troende måste själva uthålligt och tålmodigt ”markera” var gränserna går för vår frihet att tro. Vi får inte vara rädda. Vi finns dessutom redan överallt. Säg bara nåt litet ord då och då om vad du tror och tänker och känner. Om Jesus. Det räcker långt i kampen. När vi visar att vi är många…