”Not all those who wander are lost” skrev Tolkien. Inte alla som vandrar omkring i världen är förlorade eller vilsna, fritt översatt. De flesta tror att hans mening var att uppmuntra människor till att ha ett livsmål. Alla kan vi väl också vara lite vilsna och osäkra ibland – trots att vi vet vart vi är på väg – och vart vi vill komma – i det långa loppet.
Att vara förlorad eller funnen! Att vara maktlös eller ha kraften och modet att förändra! Att bära på skuld eller vara förlåten! Att känna sin synd eller av nåd ha fått rättfärdighet! Att leva under skam eller ha fått upprättelse! Att vara livrädd eller ha fått möta den trygga, försonande famnen!
Mellan sådana poler har identiteten hos oss människor pendlat i alla tider – och gör det fortfarande även i dagens svenska kulturklimat. Filosofin ”mellan självhävdelse och legitimationskris” kallar Svante Nordin hela 1900-talets filosofi. Antingen hävdar vi oss själva alldeles för starkt i individualismens namn eller river vi ner andra gruppers legitima rätt att existera. Inte har mycket blivit bättre på den fronten fram till 2021!
Jag önskar varje människa på jorden att få vara med om den här typen av kraftfulla identitetsförändringar – givetvis åt rätt håll – alltså från något dåligt till något bra. Från något ont till något gott. Det finns inget bättre eller tryggare ställe för det än i Herrens famn.
För de flesta av oss är det trots allt inte så väldigt antingen eller – vi kanske är trötta på antingen eller – utan mer att vi är på väg igenom… vi är i process, som det så fint heter. Det vill säga vi är på väg från ett läge till ett annat – även när det gäller känsligheter som identitet, tillhörighet, gemenskap och religion…
Att först – eller periodvis i livet – leva i ett ”förlorat – förvirrat – bortkommet” tillstånd, som ett förlorat får, och sedan få komma till Faderns öppna famn. Det finns trots allt inget bättre. I den allra sista versen i Bibelns längsta Psalm är bönen: ”Jag har gått vilse som ett förlorat får. Sök upp din tjänare, för jag har inte glömt dina bud.” Och Jesus ber: ”Far, jag vill att att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig.”
Ps 119:176; Joh 17:24