Not all those who wander are lost

”Not all those who wander are lost” skrev Tolkien. De flesta tror han menade att uppmuntra människor till att ha ett livsmål. Alla kan vi väl också se lite vilsna ut ibland – trots att vi vet vart vi är på väg – och vill komma – i det långa loppet.

Att vara förlorad – eller funnen! Att vara maktlös – eller ha kraften och modet att förändra! Att bära på skuld – eller vara förlåten! Att känna sin synd – eller av nåd ha fått rättfärdighet! Att leva under skam – eller ha fått upprättelse! ; Att vara livrädd – eller ha fått möta den trygga, försonande famnen!

Mellan sådana poler har identiteten hos oss människor pendlat i alla tider – och gör det fortfarande. Filosofin ”mellan självhävdelse och legitimationskris” kallar Svante Nordin hela 1900-talets filosofi. Och inte har mycket blivit bättre på den fronten fram till 2021!

Jag önskar varje människa att få vara med om den här typen av kraftfulla identitetsförändringar – givetvis åt rätt håll – alltså från något dåligt till något bra. Från något ont till något gott. Jag vet inte om något annat ställe där det går bättre än i Jesu armar.

Att vara som ett förlorat får (”svarta fåret”?) och få komma till Faderns öppna famn. Det finns inget bättre.

Ditt uppdrag i världen

Varför finns jag till? Vem är jag? Vad har jag här att göra?

Meningsfrågan är den allra viktigaste frågan för väldigt många människor på jorden. De flesta finner också svar på meningsfrågan som gör att man verkligen vill leva. Kärleken till sina nära och kära, till familjen, är det vanligaste svaret. Om kärleken inte fungerar på den fronten kan man tappa livslusten. Ett annat mer krasst svar är: Det handlar inte om dig!

Det finns svar i din egen personlighet om vad du skapades till – vilket uppdrag – vilken mission – du är kallad till: Om din personlighet lutar åt äventyr är det säkert så att det är precis vad du är kallad till. Om du lutar åt sanning och rättvisa så säger det något om vem du är. Om du alltid vill leva glad och sprida glädje och trivsel till andra och skyr all sorg som pesten säger det något om din kallelse. Om du har en tendens att alltid bry dig om andra och dina samtal gärna blir långa – har du helt säkert kallelsen att vara pastoral! Om du lutar åt att alltid visa och förklara – både för dig själv och andra – allting som syns och inte syns – är du med all sannolikhet kallad till att vara lärare…och så vidare…

För den elit som drar alltför enkelspårigt åt sitt eget förstånd, kan det vara dolt att man är kallad till något över huvud taget. ”Vid den tiden sade Jesus: ’Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja…” Men kung David säger om Jesus: ”Du har visat mig livets vägar, du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte”.

Redan på Moses tid kom kallelsen att ”du ska älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft”. De orden har blivit vägledande för generation efter generation i vår värld! Vi som också läser Johannes vet att det också menas att vi ska älska varandra och andra människor på samma helhjärtade sätt.

För att klara det måste vi leva i omvändelse och ”sinnets förnyelse” varje dag – så att kärleken – meningen med livet – kan komma fram varje dag – i förhållande till alla vi känner och kanske snart känner…

Så här uttrycker Paulus missionskallelsen i en lovprisning: ”Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.”

Be en bön med mig: ”Fader, fyll ditt folk med härlighet så att alla kan ’leva sin mening’…”

Mt 11:25-27; Apg 2:28; 5 Mos 6:5; Rom 11:36; Joh 17:1, 24

Andens verk i världen

Det finns hur mycket evidens som helst för vad Anden – alltså den helige Ande från Gud och Jesus – har gjort och gör och fortsätter att göra i världen! När sekulärt sinnade människor frågar efter tecken använder de oftast ordet evidens, som betyder bevis, egentligen. Det är oerhört spännande att följa Guds verk på alla kontinenter – och spana efter dessa tecken. I våra dagar syns de mycket tydligt – även på internet – trots alla ”fake news” som också dyker upp där.

Läser just nu om en man som hette Hegel. Han skrev en bok om ”Andens fenomenologi” och drog slutsatsen att Anden är lika med Förnuftet är lika med Staten – och lade därmed grunden till ett totalitärt tänkande både åt höger och åt vänster. Många av hans kritiker kallade det senare för en draksådd, eftersom det ledde till en splittring. Det känns som att Hegel missade nåt här, även om han hade rätt i en del annat. Paulus talade om ”gåvan att skilja mellan andar” – det är en av de viktigaste gåvorna för oss alla som lever i de ganska svåra tider som vi faktiskt lever i idag.

Anden är verklig trots att Han inte syns för våra yttre ögon. I vårt eget inre kan vi alla förnimma honom. Det behövs förstås att vi först tar emot honom. Sedan blir det ”en källa i honom (oss) med vatten som flödar fram med evigt liv” och ”ur hans (vårt) innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram”.

Jesus säger om Anden att ”han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er”. När den helige Ande kom föddes också kyrkan – Kristi kropp – församlingen – på självaste Pingstdagen. En ny mänsklighet kom till liv – och började sprida sig ut över världen.

Hegel hade rätt i själva strategin Anden använder när Ordet sprider sig över världen. Det går från tes till antites till syntes i alla människors hjärtan – liksom från enhet till splittring till enhet igen. Det sägs om Babel att ”Hela jorden hade… samma ord” och ”därifrån spred han ut dem”.

Vilka är då tecknen på Andens verk i världen? Tecknen handlar alltid om väsende, förmågor och betjäning eller för att säga det med ett mer teologiskt språk – om frukt, gåvor och tjänst. Överallt kan vi på dessa områden se tydliga tecken på Andens verk i världen. Glad Pingst till dig och din familj!

1 Kor 12:7; Joh 4:13-14; 7:37-38; 14:26; 1 Mos 11:1-9

Tjata på Gud

I Göteborg säger de ”tjöta” när de menar ”snacka lite”. Från början måste det ha betytt ”tjata” – alltså ”prata för mycket och framförallt för ofta”…!

En änka – lämnad ensam med 10 barn att försörja – låg i fejd med sin granne som ville ta hennes hus och mark ifrån henne. Hon gick till domstolen för att få rätt av domaren. Han var en sur och tvär gubbe helt utan respekt för vare sig Gud eller människor. Hon tjatade ”hål i huv’et” på domaren tills han tänkte: Jag måste ge henne rätt för att bli av med henne… Sån är inte Gud, sa Jesus. Han är tvärtom. Han kommer snart att skaffa er rätt – också i detta livet. Slutsatsen av Herrens liknelse blir: Tjata på bara! Gud älskar när du tjatar! Dessutom kommer Han att svara snabbare än en sur domare.

Det helt fantastiska i sammanhanget är ju att vi alla – precis var och en – både får och kan ha en alldeles egen relation till vår Far i himlen. Men för att det ska fungera för oss behöver vi förstå att det finns betydligt fler böneformer än tjatbönen – och vi behöver dem alla för att själva må bra. Ingen kan ju må bra själv av att tjata hela tiden.

Bönen kan också vara ”kasta bekymmer på Gud”-bönen. Den är skön. Eller ”tacka – prisa”-bönen. Den är underbar. En av mina favoriter är ”tillbedjan – kontemplation”-bönen. Den är verkligen avstressande och ”för mig till ro”. Men att frimodigt be att nåt ska hända – en sån bön som Jesus använder ordet ”begära” om – det är också en sån bön som Gud tycker om. Precis som vi tycker om när våra barn är lite ”gutsy”, lite frimodiga gentemot all auktoritet…

Paulus ber med frimodighet och ödmjukhet: ”Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av alla Guds fullhet.”

Känner du inte en längtan efter att be på nåt sätt…? När vi tjatar på Gud räddas världen…

Luk 18:1-8; Ps 23; Ef 3:16-19

Att växa i Andlighet är att växa i Tro – inte i egensinne

De underbara orden ”Att växa i Tro” måste helt enkelt vara synonyma med ”Att växa i Jesuslikhet”. Det är ju gentemot vår Mästare vi växer i tro, trohet och trofasthet. För mig är orden lika underbara som orden ”Att växa i Kärlek” eller att få se att ”Hoppet växer” i en människas liv. Paulus nämner väldigt ofta de tre orden tillsammans; tro, hopp och kärlek. Och Jesus, å sin sida, har starka intentioner för våra livs utveckling, exempelvis när det gäller just tro, hopp och kärlek…

Guds Ande – som har kommit till oss -fortsätter att jobba på Jesuslikheten i våra liv. Jesus säger om Honom ”när han kommer ska han överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom”. Nuförtiden måste den rättfärdigheten levas ut (visas fram) genom den levande Gudens församling med den helige Andes hjälp. Det finns ingen annan väg.

När Johannes proklamerar ”Detta är kärleken:” beskriver han sedan hur det var Gud själv som började, men hur denna Guds kärlek och närvaro sedan fortsätter i de troendes gemenskap. Därifrån fortsätter sedan den stora kärleken sin resa ut på alla torg, vägar och stigar som finns i hela världen. Kärleken, tron och rättfärdigheten hör ihop.

Hosea profeterar: ”ut ur Egypten kallade jag min son”. Det måste betyda att vi är kallade att vara ett annorlunda folk i den här världen – som älskar och tror mer också i tider då det tycks som att kärleken kallnar och hat och likgiltighet vinner terräng. Vi ska inte vara som resten av världen. Vi ska vara mer ”så som i himlen”. Det betyder inte att vi blundar för synden. Nejdå, vi ser den…

Han fortsätter: ”Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat”. Det vittnar om en oerhörd kärlek i Faderns hjärta – en kärlek som på alla sätt jobbar på att vi ska växa i trohet mot Jesus i allt. Ja, ända till döds, om det skulle bli nödvändigt. Men det är helt ok att hoppas att den dagen inte kommer så snart – så vi hinner älska så många som möjligt medan vi lever…

Psalmisten säger: HERREN har gjort sin frälsning känd, han har visat sin rättfärdighet inför folkens ögon”. Jag vill fråga dig: Hur gjorde Han det? och Hur gör han det? Jag tror att du kan svara på det.

Den psalmen avslutas så: ”…för han kommer för att döma jorden. Han ska döma jorden med rättfärdighet och folken med rättvisa.” Det är hög tid för församlingen i hela världen att resa sig och ännu tydligare visa fram – genom sina egna liv – inte nödvändigtvis med ord – vad rättfärdighet är. Då kan det komma att gå bra för väldigt många. Sann Andlighet är alltid rättfärdig och ren…

1 Kor 13:13; Joh 16:5-11; 1 Joh 4:10-16; Hos 11:1-4; Ps 98:1-9

Vaya con Dios – genom sorg och glädje

Att vandra genom livet – genom att hålla Gud i handen – och vara hans lilla barn som han tar hand om. Vilken dröm! Att han dessutom är aktiv – genom sin högst närvarande Ande – och ger oss vägledande impulser, undervisar oss om den väg vi ska vandra – vilken lycka!

Det innebär inte, som man lätt kan få för sig, att han fixar allt åt oss så att vi får ”glida fram på en räkmacka” genom livet. Ursäkta bilden. Jag har aldrig fattat den själv. Alltså hur den bilden blev ett svenskt ordspråk, typ. Men att det är en bild på att ”få allt serverat och ha det bekvämt och roligt” – den delen fattar jag… Gud är ingen ”curling-förälder”

Livet består av en massa utmanande situationer som vi med Guds hjälp lär oss att ta oss igenom. Därför lär vi oss massor på vägen. Jesus lämnade sina lärjungar med både sorg och glädje i hjärtat – men pekade med hela handen på vägen till Livet. Gud själv säger att ”Även om bergen viker bort och höjderna vacklar, så ska min nåd inte vika ifrån dig eller mitt fridsförbund vackla”. Hebreerbrevets radikala författare säger ”Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans vanära.” Det behövs ibland för att vi ska kunna möta Gud och se vägen igen – när många människor vanärar och ”förmörkar” Gud… Det måste betyda att vi inte får bli alltför kära i våra fyrkanter – utan alltid måste vara redo att bryta upp och gå en ny väg med Gud. Vaya con Dios!

I Psalm 147, om ’Herrens välgärningar’, beskrivs, med många verb, hur Gud ”bygger – samlar – helar – förbinder – bestämmer – nämner – stöder”… Det känns enormt betryggande för ett barn att ha en så aktiv och närvarande Far!

Joh 16:16-22; Jes 54:7-10; Heb 13:12-16; Ps 147:1-7

Som stjärnor på Guds himmel

Var och en av oss är kallade att ta hand om andra människor – och givetvis även miljön i vilken vi lever – både biologiskt, psykosocialt och andligt! Det är ett gigantiskt ansvar, som är mycket komplext, som kommer med uppdraget att vara människa. När kärleken får vara vår ledstjärna kommer vi att klara det.

Vi är alla kallade att vara goda herdar för varandra och andra. Det innebär att vi är kallade att ge upp vårt eget och att söka vår nästas välgång. Alltså att frivilligt dö bort från vårt egensinne och istället leva självutgivande som Jesus. En reell omvändelseprocess

Hur gör en god herde? Enligt Hesekiel: Söker upp, Tar sig an, Räddar dem, För dem ut, För dem tillbaka, Leder dem i bet, Leder dem till vila, Förbinder de sårade och Stärker de svaga. Detta kallas i Bibeln att leva för rättfärdigheten – att vårda sig om själar – det vill säga andra människors själar, inte främst bara sin egen. En herde har får. En förebild har följare…

Du kan vara en god herde utifrån den personlighet som vuxit fram i dig av födsel och ohejdad vana. Säg inte ”att du inte är lagd åt det hållet”!

Om du berikats med en stark äventyrslust och att allt du gör måste ha en mening – så kan du på den vägen vara en god herde för människor du möter. Om du lever med en stark sannings- och rättvisepassion, då kan du sätta människor fria från förtryck. Om ditt främsta driv är glädje tillsammans med andra, finns det mycket ljus du kan sprida ibland dina får. Om du själv vet att du är älskad långt bortom allt som kan mätas, kommer din omsorg att märkas ibland alla du känner. Om du har insikter, vishet och förstånd så kan det verkligen komma väl till pass bland alla dina följare – exempelvis de på Facebook…

Daniel säger: ”De förståndiga ska då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet som stjärnorna för alltid och för evigt”. Jesus säger: ”Jag är porten till fåren”. Det är också vi kallade till – för våra medmänniskor.

Hur ser dina drömmar om det goda livet ut? Inte handlar de alla om dig och din njutning? Att du är helt egensinnig och självisk i dina drömmar? I så fall är det dags för omvändelse. Låt oss söka tillfällen att bli till välsignelse för andra – och efter att göra andra bättre, hjälpa dem att lyckas… Vi är kallade att leva det goda livet tillsammans med alla människor på jorden…

Hes 34:11-16; 1 Pet 2:22-25; Daniel 12:3; Joh 10:7

Vi är Guds vittnen

Ni är mina vittnen, säger HERREN, och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig och förstå att Jag Är.” Jes 43:10

Vi får inte bara se Gud på distans, som vore Han långt borta; nej, vi får personligen erfara Honom när Hans Ord träffar våra hjärtan. Och inte bara uppleva Honom, utan dessutom leva ut Honom genom våra liv så att våra liv blir ett vittnesbörd om Hans Närvaro – för många andra. Vilket oerhört privilegium!

Så här års – helgen efter påsk – tänker kyrkan i hela världen särskilt på det här med att vara ett vittne. Johannes berättar om hur Jesus visade sig för lärjungarna vid Tiberiassjön – och hur de där och då blev vittnen. Paulus berättar om hur Jesus visade sig vid något tillfälle för ”mer än femhundra bröder på samma gång.” ”Allra sist visade han sig också för mig”, fortsätter Paulus, och berättar om ”Guds nåd som varit med mig”… Joh 21; 1 Kor 15

I Apostlagärningarna säger Jesus: ”…när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Det är väl där nånstans vi befinner oss, vi svenskar, vid jordens yttersta gräns. Och ett vittne blir man, som bekant, i samma ögonblick man ser något hända. På samma sätt som Jesus blivit Faderns vittne när Han sa och gjorde det Han såg Fadern göra, så blir vi vittnen till Jesus när vi ser vad Han gör – med oss eller med andra – där vi befinner oss. Apg 1:8; Joh 5:19; 14:12

Det vi alla, som mött Gud och Jesus och den Helige Ande, kan vittna om är just hur mötet – och föreningen – med Jesus och Hans Ord har påverkat och fortsätter att påverka våra liv. Ja, som Herrens tjänare och tjänarinnor vittnar vi med våra liv – ibland utan ord – och ibland med våra ord. Herrens tjänare lever och förkunnar Livet; Gudslivet vi fick del av när vi mötte Honom och såg vad Han gjorde. Det var då vi blev vittnen. Vi såg något hända.

Framöver kommer kyrkan i hela världen att mer och mer bli vittne till vad Gud gör idag. Vi hör vittnesbörd från många länder om vad Guds Ande gör. Hör du det också?

”Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen”, bad Jesus… Joh 17:18

Allt ska bli nytt!

Precis allt ska bli nytt! Hela världen ska omskapas. Det ska bli fred och frid på alla kontinenter på jorden. Detta är betydelsen av Påskdagen. Det är själva Meningen med att Jesus uppstår. HERREN är verkligen Uppstånden! Och vi med Honom!

Jesus uppstår ur graven. Detta ges i vår tro helt kosmiska proportioner. Det påverkar hela världen. Alla människor – både de som lever nu men också de som har levt tidigare i historien – kommer att uppstå och föras fram inför Gud – för att få sitt liv utvärderat. Mycket spännande! Hur ska det gå?

Så som Israels folk en gång för mycket länge sen befriades från Egypten – ”genom Lammets blod” – så förs i våra dagar allt Guds folk ut ur alla världens riken och maktstrukturer – trots att vi förblir en del av dem kanske så länge vi lever här på jorden. Alla som vill – och tar emot Honom – får del av Honom och av vad Han har gjort. Jesus är Herre över alla som bejakar Honom. Vi är en växande del av mänskligheten.

Den kristna maktanalysen behöver idag utföras på alla maktcentra som finns i världen just i vår tid: Alla diktaturer; alla demokratier; alla ”Big Tech”-företag som omsätter mer pengar än många nationer i världen; alla Big Pharma-företag som tjänar storkovan på behovet av mediciner i världens alla länder – och så vidare. All makt måste granskas. Utifrån ett kristet perspektiv.

”Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.” Det är skönt att tro på Honom som sitter på tronen. Han som blivit given all makt gör all annan makt ny. Mitt igenom allt eländes elände som kan inträffa på jorden – utifrån mänsklig makt – gör Han allting nytt. Det ska bli ännu skönare när det är klart.

Så kommer allt att landa i att vi känner hans namn – hans väsen. Det blir himmel på jord. ”Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem”.

Hela du och hela jag är fullständigt förnyade när vi landar där…

Fil 2:11; Upp 21:5; Joh 17:26

Den kristna (r)evolutionen i världen

Fröet till det som vi skulle kunna kalla den kristna revolutionen i världen såddes av Gud själv genom det som Jesus gick igenom, för vår räkning, i det som kallas ”den sista påskmåltiden” och ”den första nattvarden” i Mark 14:12-26 (SFB15). Och genom allt som följde av misshandel, korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd. Där instiftades det nya förbundet, där lyftes välsignelsens bägare, där skapades Kristi kropp i världen. Kyrkan blev till.

Kyrkan skapades för att förkroppsliga det nya förbundet mellan Gud och människa i världen. Det nya förbundet är ett fullkomligt förbund – därför kan det även kallas effektivt. Inte kanske effektivt i vår mening ”tidssnabb”. Men effektivt i meningen jobbet kommer att bli gjort i mänskligheten.

Gud jobbar, i våra ögon, med extremt långa processtider. Det finns många anledningar till det. En av dem kan vara att vi människor på inget sätt ska kunna kontrollera och reducera Guds processer i mänskligheten. Han vakar själv över sitt Ord för att det ska gå i fullbordan.

Den kristna evolutionen i världen – d v s Guds rikes tillväxt i människohjärtan på alla kontinenter – bara fortsätter och fortsätter. Idag är vi fler troende än vi någonsin varit tidigare i historien. Låt oss fira det denna påskhelg!

Paulus talar om Guds hemliga vishet och säger ”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud.”

Den människa som tar till sig Hans Ord – t ex berättelsen om korset och uppståndelsen – och förblir i Honom, kommer – mer levande än någonsin – ut på andra sidan – tillsammans med Honom.

Jesus ber: ”Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig” och ”jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord.” Den kristna (r)evolutionen rullar vidare… Låt oss vara ”vakande och bedjande”… Det känns spännande att vara med…

Mk 14:12-26; 1 Kor 2:9-10; Joh 17:24, 20