Det Kristna Egot – ett dubbel-ego?!

Det stora, feta, kristna egot. Så kanske jag borde ha rubricerat detta inlägg – för att väcka din uppmärksamhet. Men det är lite emot min natur att använda ett sådant språk. Och kristna människors egon är inte värre än så kallade vanliga människors egon. Så rubriken får duga.

Det kristna egot – den troendes jag – är egentligen en sorts dubbel-ego. Jesus ber ju så: ”att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig”. Det är ett andlig faktum att ”jag är i Honom och Han är i mig”. Ett dubbel-ego utan minsta tendens till att vara schizofren! Tvärtom: Att bli helt förenad med Honom och förbli i Honom. Och trots enheten både ”Du och jag”. Tål att funderas på… Joh 17:21

Det kristna egot tämjs genom Herrens Närvaro i det. Genom Hans Närvaro kommer en naturlig ödmjukhet till den troende liksom en makalös frihet till att vara sig själv. I Honom.

När Herrens Ande kommer över det kristna egot accepteras både korset, lidandet, döden och uppståndelsen. Så ödmjukas det kristna egot till att utstråla något Himmelskt istället för köttsligt eller världsligt. Det är vad världen behöver i dessa dagar: Troende människor så fyllda av Jesus att omgivningen tydligt lägger märke till det – i all mildhet.

Ett svar på ”Det Kristna Egot – ett dubbel-ego?!”

  1. Vi tycker ibland att andra människor är besvärliga, och det kan de ju vara, men den besvärligaste är min gamla människa, som har så svårt att acceptera, att den är korsfäst med Kristus eller dränkt i dopets vatten, där den visar sig vara simkunnig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *