En mycket svensk ångest

Det är märkligt att se hur sekularister i Sverige våndas över existensens olika förvecklingar.

Man vill gå med i Nato så fort som möjligt samtidigt som man vill ha rätten att bränna koraner utanför Turkiets ambassad – för att manifestera att man har ”världens bästa yttrandefrihet”!? Man vill ha religionsfrihet – men bara om de flesta väljer att inte ha någon religion och blir sekularister. Man vill göra en kategorisk skillnad på begreppen undervisning och utbildning i svensk skollag (som inget annat land i hela världen!) för att kunna förbjuda konfessionella inslag i det ena av begreppen! Social ingenjörskonst på högsta internationell nivå! Det är självklart att ångest blir resultatet när man inte lyckas harmoniera själens olika nivåer vare sig hos sig själv eller andra.

Hur kan det kallas för ”psykiskt övergrepp” att man berättar för någon att det i mänskligheten finns flera olika sätt att förklara världen? Hur kan det kallas ”kontrollerande beteende” när föräldrar inte vill att deras barn och ungdomar ska få negativa sexuella erfarenheter alltför tidigt i livet? Hur kan man INTE förstå att ”konfessionella inslag” är en fråga om religionsfrihet? Det är INTE en teknisk lösning för att begränsa religion och främja sekularism!

Här kommer lösningen: Alla skolor/klassrum/lärare (liksom föräldrar förstås!) bör klara av att föra existentiella samtal med alla barn och elever. Alla barn/elever bör få med sig tydliga existentiella redskap så att man kan hantera en alltmer komplex och faktiskt farlig verklighet därute.

I skolverkligheten – oavsett huvudman – måste vi utgå ifrån den disparata familjeverklighet vi alla får möta i skolan – och göra det allra bästa för att skapa familje- och teamkänsla i alla våra grupper/klasser/skolor – som kompenserar för brister, svagheter och dysfunktionaliteter. När en familj eller ett team fungerar tar man sig igenom lidande, motstånd, sorger och tråkigheter tillsammans – man till och med hanterar ondskan tillsammans – inte genom våld utan genom förlåtelse och försoning. Så kan fred byggas varje dag i våra skolor och i våra familjer – och därmed i resten av samhället.

När varken politiker, lagstiftare, Skolverk, Skolinspektion klarar av att skapa en tydlig skillnad mellan begreppen utbildning och undervisning – som vanligt folk begriper och kan leva efter – är det kanske bättre att återgå till enkla ord som ”ordning och reda; studiero; att respektera främlingen” o.s.v. ? Barn bryr sig ändå inte om filosofiska och akademiska spetsfundigheter – de lever i sin verklighet där utbildning och undervisning harmoniskt hör ihop. Exakt så som det står i alla internationella konventioner om mänskliga rättigheter (men inte i svensk lag, suck!)! Och där olika konfessioner får föra ett lugnt och stilla resonemang med varandra. Till och med materialistiska sekularister kan vara med i samtalen om de lugnar ner sig och slutar vilja förbjuda andra livssyner. Det kommer att fungera!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *