När folket i Jerusalem banade väg för Herren skedde det rent fysiskt med palmblad, mantlar och åsna. Idag sker det genom våra hjärtan – om vi vill – och mognar.
”De liknar barn som sitter på torgen och ropar till andra barn: Vi spelade för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte.” Här ser vi barnen som leker och klagar över att ingen vill leka deras lek och anklagar de andra för att de inte vill ”dansa efter deras pipa”. Jesus säger att han liknar hela släktet vid barn – som bara har en ytlig förståelse av saker och ting. Han går vidare och pratar om hur Johannes Döparen och han själv blir behandlade exakt så av folket och avslutar med orden: ”Men Visheten har fått rätt av sina barn”. Det måste betyda att om vi – även som vuxna – lyssnar och följer Visheten så mognar vi – och slutar anklaga folk som inte vill följa oss. Visheten måste själv vinna sina strider – i varje människohjärta.
Ärkebiskopen twittrar just denna dag från Petrus: ”Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan”. Sannerligen ett ord i rätt tid. Vår tid behöver denna insikt. Det är när vi ger vidare – och uttalar ifrån våra egna hjärtan – vad vi ”fått från Gud” som världen – släktet – kan bli upplyst. Vilket enormt ansvar vi fått att bära!
Malaki profeterar om mänsklighetens yttersta tid att Gud Fader själv ska ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder”. Detta kommer också med en varning om landets förintelse. Jag förstår detta som att om landet inte har ”fungerande och hållbara familjer” kommer landet inte att finnas kvar. Låt oss därför satsa allt på att förstå varandra över generationsgränserna i våra familjer och släkter.
Det här kan bara förverkligas i våra liv om vi lär oss vad självinsikt och självkännedom betyder – liksom att vi lär oss ”älska din nästa som dig själv”. Det är ju främst du av alla människor på jorden som vet vad som rör sig i ditt hjärta och som måste ta ansvar för vad och hur just du tänker och känner: För vad som rör sig i din ande, helt enkelt. Med hjälp av ”det profetiska ordet” som strömmar genom dig – uppstår en substans och en mognad i dig – som gör att du kan älska dina medmänniskor och betjäna dem – till liv och frihet.
Så kan vi bana väg för Herren genom våra egna liv – idag – i vår tid! Jag får lust att utbrista tillsammans med den gamle prästen: Låtom oss bedja!
Matt 11:12-19; 2 Pet 1:19-21; Mal 4:4-6; Mk 12:29-31; Luk 3:4-6